Ett ruskigt guld

Stämningen bland de 41.471 på läktarna var elektrisk trots ovädret. Det dånade av lycka under Ullevis läktartak. Man får gå tillbaka till Änglarnas glansdagar i Uefacupen på 1980-talet för att hitta maken till betongskakande glädje.
När de blåvita på läktarna sjöng ”SM-guld, SM-guld, SM-guld!” så var det elva års väntan som låg bakom. Inte undra på att kören lät mäktig.
IFK Göteborg visste man att man var tvungen att vinna mot Trelleborg för att inte hamna i trubbel i guldstriden och man fick precis den början på matchen som de behövde.
Gick på instinkt
I åttonde minuten halkade Andreas Wihlborg omkull inne i Trelleborgs straffområde, eller om han nu blåste omkull i ovädret.
Bollen hamnade hos Thomas Olsson som lätt och elegant lade bollen i mål.
– Jag chansade på att han skulle få problem och gick på bollen, säger Olsson om ögonblicken som betydde så mycket för matchen.
Fast det begrep han inte då.
– Jag hamnade underst i hög med spelare. Det var fantastiskt.
Själva målet gick på instinkt.
– Jag tänkte inte. Det var bara att lägga till rätta och rulla in. I sådana lägen kan man inte tänka efter.
För Trelleborg, som ställt över Jonatan Berg, IFK-spelaren, var 1–0-målet en kalldusch. Nerverna släppte för göteborgarna, gulddoften drev dem till attack efter attack.
2–0 kom via Pontus Wernbloom, på nick och han slog dessutom en boll i ribban före paus.
Wernbloom – som har Veni, Vidi, Vici tatuerad på ena armen – levde upp till det latinska budskapet: Han kom, han sågs och han segrade.
Vimmelkantig av glädje
När han klev av planen med tio minuter kvar var Wernbloom rusig av glädje, det var knappt han kunde gå rakt på vägen fram till bänken.
Trelleborg hade före paus bara enstaka attacker som var farliga: ett lurigt långskott från säkert 50 meter och där studsen ställde till problem för Bengt Andersson.
Erik Sundin jagade lägen ihop med Michael Mensah, men hade det tungt.
IFK Göteborg kom utan bland annat Niclas Alexandersson och på hans kant vikarierade Stefan Selakovic som hade en stor kväll.
Han hade flera farliga inlägg och på andra kanten fanns Tobias Hysén, så ny i IFK att han inte får medalj men en viktig del i segern mot Trelleborg.
Stormade planen
Slutet på matchen var ren extas från Göteborgspublikens och IFK:s sida. Det handlade mer om lycka än om fotboll i ösregnet. Göteborg vållade nollan, Trelleborg förmådde inte spräcka den.
Tiotusentals överlyckliga fans stormade in på Ullevis matta när slutsignalen gick. Hela innerplan var svart av folk. Och någonstans mitt inne i röran: Svenska mästarna i fotboll – IFK Göteborg.