Att sälja kök är en av Lisa Hanssons många roller.
Entreprenör, köksförsäljare, ta hand om hyresgäster, spela handboll på elitnivå och ett husbygge efter jobben.
Lisa Hansson har fullt upp mest hela tiden.
– Jag tror fasiken det har varit så i hela mitt liv, säger hon och skrattar lite.
I Lisa Hanssons handbollsvärld är det ett gyllene läge. Hemmamatchen mot toppkonkurrenten OV Helsingborg i näst sista omgången på söndagen betyder mycket för Boden Handboll.
Seger där och laget tar ett stort steg mot en comeback i högsta serien.
Hon står i det blivande vardagsrummet i husbygget i Buddbyn utanför Boden och konstaterar lugnt:
– Så länge vi fortsätter vinna så säkrar vi förstaplatsen och direktplatsen upp till högsta serien.
Låter du bli att tänka på det?
– Ja, men nu är det ofrånkomligt att inte göra det. Det har varit ganska lugnt inför de här två sista matcherna. De har jag känt påverkar en på ett annat sätt.
Inför säsongens viktigaste match laddar 30-åringen med en vecka som är lika händelserik som vanligt.
– Jag lägger upp dagarna lite grann som jag vill, vilket är det absolut bästa. Jag är så tacksam för det. Jag behöver jobba fredag eftermiddag. Vi behöver ha en köksförsäljare på plats under öppettiderna, säger Lisa Hansson.
Hon hoppar annars mellan sina tre olika jobb, handbollen och husbygget tillsammans med sambon Ludvig Forsström.
– Som i går var jag mitt på dagen två timmar och skrev kontrakt med nya hyresgäster till mina bröder som har byggt en hyresfastighet här i närheten.
Vi träffar henne först hemma hos vännen och mästerkocken Nazuk Turdieva i Boden där de precis har suttit och planerat ett event de ska anordna i slutet av månaden.
Men eventbolaget som kompisarna startade förra året är inte jätteaktivt just nu.
– Grejen är att nu har vi så mycket annat i våra liv, säger Lisa och Nazuk, som vann Sveriges mästerkock 2023, fyller på:
– Men vi har ju inte heller marknadsfört det.
Lisa hakar på:
– Just nu tar vi oss inte an event i egen regi. För jag har extremt mycket nu när alla hyresgäster ska in i huset. Det är ett åtagande på tre månader. Sen ska jag vara ute ur mitt hus som blir sålt om en månad.
Men de hade gärna lagt in en växel till och satsat mer på det här.
– Vårt mål är att hitta en bra lokal i Boden. En ljus, fräsch lokal som vi kan ha som egen, säger Nazuk.
Nazuk Turdieva och Lisa Hansson är kompisar som jobbar tillsammans.
Lisa har även ett annat jobbsamarbete med Nazuk. Hon fotograferar och filmar till mästerkockens sociala medier och olika uppdrag.
– När en kund säger att vi behöver bra bilder, då säger jag alltid att jag har min egen fotograf. Vi har ju jobbat så pass mycket ihop så hon vet exakt hur jag vill ha det, säger Nazuk.
Vi åker inom vitvarubutiken där Lisa säljer köksinredningar. Här får hon jobba med färg och form och träffa människor.
Å ena sidan anställd försäljare, men hon är lika mycket entreprenör. Hon säger att hon var företagsam tidigt och att hennes två äldre bröder som har en byggfirma ihop har inspirerat henne.
– Det skiljer 10 och 13 år på oss. Jag tror att de säkert varit stora förebilder och varit bidragande till att man har hållit på med mycket. Och gillar att hålla på med mycket.
Att driva projekt är en av grejerna som driver Lisa.
– Jag tror att min främsta egenskap är att jag är så jäkla orädd. Vad är det värsta som kan hända? Jag testar mig fram. Man måste ta det första spadtaget. Det är det jag tror många gruvar sig för.
Nazuk skjuter in:
– Vad kan hända om jag misslyckas?
Lisa fortsätter:
– Jag känner bara att vad är det värsta som kan hända? Jag testar.
Du har aldrig haft en dröm om att ha ett speciellt yrke?
– Nej, egentligen inte. Jag tror att jag drivs delvis av att utvecklas. Och jag tycker det är så jäkla viktigt att jag trivs där jag är och har roligt. Så jag har snarare gjort grejer som jag känner att det här tror jag blir roligt, säger Lisa och fortsätter:
– Var tror jag det finns utrymme för kreativitet och utveckling? Det är viktigt för mig. Nu har man blivit väldigt bortskämd med att jag har så flexibelt jobb. Just också med handbollen är det ju väldigt tacksamt att jag kan lägga upp dagarna lite grann som jag vill.
Nazuk kan inte hålla sig och fyller på:
– Men för dig är det verkligen: ingenting är omöjligt. Det är du och Gunde, haha.
Lisa tar vid igen och säger:
– Det är mitt mantra: vad är det värsta som kan hända? Alltså testa, ta första spadtaget och se vart det leder. Och sedan vet man ju aldrig vart det leder, det kanske inte leder som man har tänkt sig. Det kanske till och med blir bättre eller man har ingen aning. Jobb finns alltid.
Huset, som Lisa bygger tillsammans med sambon Ludvig Forsström, bygger i Buddbyn utanför Boden ska snart vara klart.
Hunden Juni är med Lisa nästan överallt, det är i handbollsarenan som hon inte får vara med.
Medan Juni leker i snön utanför husbygget pratar vi lite mer om söndagens hemmamatch mot OV och hur nära högsta serien är.
– Vi har kommit till en plats nu, jag kan bara prata för mig själv, där jag känner mig trygg till skillnad från början av säsongen. Man har spelat in sig i sin roll. Man vet var man ska vara och vad som krävs av en. Så jag går in med en väldigt bra känsla ändå.
Det här känns som ett bättre läge än ni har haft de senaste säsongerna?
– Det är det verkligen. Vi har tidigare varit beroende av att de andra lagen ska tappa poäng för att vi ska ha möjlighet att lyckas. Samtidigt har vi ganska bra odds nu. Vi har mött OV Helsingborg, de brukar passa oss ganska bra. Vi vann borta mot dem. Det är hemmaplan och förhoppningsvis mycket folk.
Tjugo minuter innan träningen börjar glider Lisa Hansson in i Boden energi arena redo för ett nytt pass efter en arbetsdag.
Tillbaka i köket hemma hos Nazuk säger Lisa att hon ibland tar på sig något projekt för mycket.
– Ja gud, det tar på min mage. Jag har ju problem med stressmage. Så jag blir liggandes, typ en gång i halvåret, säger hon och Nazuk fortsätter:
– Man får säga åt dig ibland att du behöver inte ta på dig allt. Hon tar ju på sig allting. Är det någon kompis som frågar: ”hej Lisa, jag är gravid. Kan du foto min mage?” Ja, då gör hon det. Behöver brorsan hjälp, ja då är hon där. Och behöver jag hjälp, då är hon där.
Lisa:
– Men så är det verkligen.
Men är det gå in i väggen-syndrom du får då?
– Nej, det ska jag inte säga. Men under stressiga perioder är det väldigt svårt att veta vad det beror på. Men där är handbollen så jävla viktig för mig, säger Lisa.
Handbollen är ditt andningshål?
– Verkligen. Det är den tiden på dygnet där jag får mental vila. Det är då jag inte funderar på annat. Okej, ibland funderar jag på spikraden bakom oss på träningen. När Filip (tränaren Olauson) står och pratar då tänker jag att: ”Fy fan, vad sne den där spikraden är” bakom honom. Men när han pratar, då kan jag vara ärlig och säga att det är svårt att hålla fokus, haha. Det är han medveten om också, jag har sagt det. Men annars är det så här att man springer och jagar den där bollen och funderar inte på så mycket annat. Så den är extremt viktigt när det gäller att få ett break.
Kontakten med kunderna och att få jobba med färg och form är de stora anledningarna till att Lisa Hansson trivs som köksförsäljare.
Har du haft en dröm om att bara spela handboll?
– Nej, för hade jag verkligen velat det hade man skaffat sig en agent. Då hade man ju gått till en klubb utomlands. Men jag spelar mest för att jag tycker att det är jävligt roligt.
Nazuk säger:
– Du har ju så mycket mer än bara handbollen.
Det stämmer.
– Jag har ju ganska mycket åtagande hemma som jag vill hålla på med och som är i Boden, säger Lisa.
Huset, som hon och sambon Ludvig bygger, är klart inom någon månad.
– Då tror jag att jag ska vila. Då tänker jag att: ”åh gud, jag ska njuta av det här”. Men det är inte jag, säger Lisa.
Nazuk vet hur det är.
– Du kommer ju alltid att hitta något nytt.
Lisa håller med:
– Jag kommer inte att göra det (vila). För så har jag sagt varenda gång. Nu är det här sjätte gången vi renoverar eller bygger hus.
Det finns alltid ett nytt projekt för Lisa Hansson?
– Ja, det gör det. Och finns det inte det, då skapar jag ett. Var så säker. Jag hittar på grejer. Gud, det är mycket som far i hjärnan. Tur att inte allt blir verklighet för då hade jag gått in i väggen.