Vi möter upp Anton Gustafsson utanför omklädningsrummet i Arena Polarica.
Intervjun är inte bokad eftersom 22-åringen varit svår att få tag i den senaste tiden. För snart tre veckor sedan blev han nämligen pappa för första gången i livet.
På grund av ett vårdscentralbesök får vi skjuta på intervjun. Bilderna skjuter däremot fotografen Petra Isaksson av direkt.
- Man har ju en vision om hur det ska vara, men det blir ju aldrig som man tänkt sig. Det är fruktansvärt häftigt och roligt, men man kan aldrig föreställa sig det, säger Anton Gustafsson några timmar senare om känslan att bli pappa.
22 år är en yngre ålder än vad de flesta är när de skaffar barn. Karlskogakillen medger att han alltid varit lillgammal av sig.
- Jag har aldrig varit den där partyprissen som är ute och festar och träffar tjejer - det har aldrig varit min grej. Framförallt har jag hittat en fantastisk tjej som jag vill spendera resten av mitt liv med och nu kändes vi mogna så det var helt rätt.
Själv föddes han i Karlskoga men spelade i ungdomsåren i Schweiz. Pappa Bengt-Åke Gustafsson avslutade spelarkarriären i VEU Feldkirch och blev sedermera tränare där och i Langnau.
Och intresset smittade fort av sig på sonen.
- Redan som tvååring var det första jag gjorde när jag vaknade att springa och hämta hockeyklubban och slå på pappa när han låg i sängen. Sen spelade vi hockey fram till åtta-nio innan det var dags att sova igen, berättar Anton Gustafsson som menar att han aldrig känt något tvång att spela.
- Om jag inte hade tyckt om det hade jag inte gjort det. Det är ingen som har tvingat mig att hålla på med hockey - det gör jag för att jag tycker det är så fruktansvärt roligt och få förunnat att tjäna pengar på något man verkligen älskar.
Kom inte överens
Så har det dock inte alltid varit i Anton Gustafssons karriär. Kärleken till sporten försvann efter en mindre lyckad sejour i Nordamerika.
I NHL-draften 2008 valdes han i första rundan av Washington Capitals, pappa Bengt-Åkes gamla klubb.
- Då var det jävligt stort och häftigt och jag tyckte själv det kändes som helt rätt klubb att komma till. Men snabbt insåg jag att det var fel stad, för de
hade väldigt många unga spelare på väg uppåt.
Gustafsson lånades ut till Bofors första året. Sedan åkte han över till USA för att testa lyckan. Snabbt skar det sig mellan honom och tränaren Bruce Boudreau.
- Jag kom inte överens med tränaren och tyckte inte jag fick chansen att visa upp mig. Han hade redan bestämt sig innan jag satte skridskorna på isen och det spelade ingen roll vad jag gjorde. Vi hade helt olika syn på saker och ting.
Flyttade hem
Situationen var inte hållbar och därför skickades Gustafsson till East Coast Hockey League. Han hade inte tänkt åka, men bestämde sig för att testa i en vecka. Det fick räcka.
- Klassen på hockeyn där var så dålig att jag sa att jag lika gärna kan lägga av. Så då tog jag mina grejer och åkte hem.
Konsekvensen var att 22-åringen blev avstängd i spel i ett halvår och tog ett brejk från allt vad hockey heter.
- Jag kollade inte på en enda match och var inte på is i tre-fyra månader. Det var skönt och nyttigt för mig att få längta efter hockeyn och komma tillbaka.
Vändningen blev när Langnau hörde av sig och erbjöd en tryout. Något rostig åkte Gustafsson över till Schweiz för att visa vad han gick för.
Tränarna var nöjda med vad de såg och erbjöd ett tvåårskontrakt.
Tiden där var inte heller helt enkel. Skador hindrade honom från spel en längre tid. Och när paret väntade barn ville de flytta hem till Sverige igen.
Där kom Asplöven in i bilden.
"Kan bryta rygggen"
Nu är Anton Gustafsson ett av 15 nyförvärv i den allsvenska truppen. Den stora spelaromsättningen tror han kommer bli den största utmaningen för laget.
- Just att få ihop ett lag på så kort tid är tufft. Men folk accepterar sina roller och så får vi se hur långt det räcker - vi siktar högt.
Vad ser du mest fram emot med säsongen?
- Det ska mest bli kul att bara köra igång och få spela mot lite bättre motstånd än på försäsongen och på en kontinuerlig basis. Ska bli spännande att se vad det här laget vi har fixat ihop kan prestera.
Vad blir din roll?
- Senaste åren har jag spelat väldigt defensivt även fast jag vet att det är i offensiven jag har mina bästa egenskaper. Asplöven blir ett bra steg
i karriären.
Var ser du dig själv om några år i karriären?
- När jag var liten tänkte jag långsiktigt och planerade fler år framåt, men det funkar inte så. Jag tar det som det kommer. Vem vet, jag kanske gör ett kanonår och elitserieklubbarna står och knackar på dörren eller så kan jag köra in i sargen och bryta ryggen och så är karriären över. Jag sätter inte upp såna mål.
Vad funderade du på att göra istället för hockeyn när du slutade spela ett tag?
- Det var där skon klämde. Jag har ingen utbildning eftersom jag hoppade av gymnasiet efter första året och då var det skolbänken som gällde - det var jag inte motiverad på. Jag vet inte riktigt vad jag skulle vilja göra, det får växa fram.
"Den svenska avundsjukan"
Har du känt någon press i din karriär över att vara son till Bengt-Åke och även bli draftad i förstarundan?
- Det har jag absolut. Visst har jag press, men den sätter jag mest på mig själv. Jag vet vad jag är kapabel till och sen om någon reporter eller hockeyexpert tycker si eller så kan jag inte bry mig mindre om.
Hur har det varit att ha honom som pappa under din karriär?
- Så klart för- och nack-delar. Han kommer med mycket kloka ord och är väldigt bra på att bolla idéer med. Sen är väl nackdelen att man får höra ganska ofta att man glider på ett bananskal på grund av honom. Det får väl folk stå för - tyvärr finns ju den svenska avundsjukan.
Påverkar det dig när du hör det?
- När man var mindre tog man väl åt sig mer och blev lite fly förbannad. Nu har jag lärt mig leva med det och det är ingen big deal.