Två säsonger i rad har Asplöven varit nederlagstippade och överraskat all expertis i allsvenskan genom att hålla sig kvar.
Första året vaktade Joni Puurula kassen och var en av lagets främsta spelare, i fjol var det Joel Lassinantti som stod för flera stormatcher.
Nu är det kanadensaren Daniel Spence och Luleålånet Samuel Wards tur att ta över mellan stolparna.
26-årige Spence har värvats från Mestis (andraligan i Finland) och laget Jokipojat där han snittade 92 i räddningsprocent.
Sportchefen och tränaren Per Kenttä bör ha ett bra scoutingöga när det gäller just målvakter. Han har som bekant själv en karriär på just den positionen.
– Per har varit fenomenal och sett till så vi har allt vi behöver. Han vet hur målvakter är, lite speciella, och förstår den press som jag och Samuel kan tänkas gå igenom. Vissa coacher har inte det förståendet, säger Daniel Spence.
I fjol utsågs Kenttä till årets ledare inom svensk ishockey och kanadensaren menar att Haparandabon är en tränare som sticker ut.
– Han är spelarnas coach. Man vill spela för honom och respekterar honom verkligen. Han gör väldigt mycket vid sidan av isen åt oss. I slutändan låter han spelarna göra sitt, men om vi inte bidrar med allt vi kan så är han på oss att ta ut vårt allra bästa.
Daniel Spence växte upp i Vancouver och hockey var ett enkelt val, även om han började spela först i nio års ålder. Redan från första början var det målvakt som var hans position och sedan dess har han följt drömmen om att få syssla med idrotten professionellt.
– Jag känner mig väldigt lycklig som får spela här i allsvenskan och få den här chansen.
Förra säsongen var Spences första i Europa när han via en målvaktscoach som han jobbat med tidigare hamnade i Jokipojat. Anledningen varför han sökte sig utomlands var för att utvecklas.
– Målvakter i Europa är de bästa i världen just nu. Sverige och Finland har bäst träning och bäst teknik. Det har jag lagt till i mitt spel och jag hoppas det ska kunna hjälpa mig i framtiden.
Känner du redan av utvecklingen?
– Ja, absolut. Att komma till Finland i fjol var enormt stort. Jag fick stor erfarenhet därifrån och har bara bra saker att säga.
I fjol spelade du i näst högsta finska ligan, nu i näst högsta svenska. Är det här en bättre nivå?
– Det här är en högre nivå, även om det är en annan typ av spel i Finland. Det finns också väldigt många bra lag i Finland också som Sport, Jukurit och KooKoo.
Asplövens första test på försäsongen var KHL-laget CSKA Moskva (1–3-förlust). Därefter besegrade gränslaget Luleå Hockey i förlängning och har dessutom vunnit över seriekonkurrenten Björklöven. När serien kommer igång väntas dock tuffare tag och hård press på att klara sig kvar.
– Man vill alltid göra bra ifrån sig och det är ett personligt initiativ att sätta press på sig själv. Att vinna är en vana och saker vi för på träning och ser på video kommer göra oss framgångsrika. Det är en ung klubb i den här serien, men jag tror de kommer vara länge i den här ligan med allt folk som finns i föreningen.
Vad kan Asplövenpubliken förvänta sig av er?
– Vi kommer tävla hårt varje kväll. Vi är ett matchlag. Jag känner stor skillnad mellan träning och matcher. Vi tränar hårt men spelar ännu hårdare och visar snabbhet och skicklighet.
Haparanda påminner om Langley i Vancouver där Spence är född. Den lilla staden, naturen och sjöarna har fått honom att känna sig som hemma.
Utanför isen har han också ett intresse som sticker ut lite.
Läsa böcker.
– Jag läser hellre än ser på tv. Det gör en lugn i sinnet. Jag har också gjort lite visuell träning och fick veta att det är bra för ögonen – en bra vana.
Det är sällan man får ett sånt svar på ishockeyspelares intresse.
– I vissa lag är det flera som läser och man skickar böcker mellan varandra, men i andra är det inte så vanligt. För mig började det för några år sedan. Nu läser jag nästan varje dag och det är bra att kunna plocka upp det på bussen.
Har du hunnit starta en bokcirkel i Asplöven än?
– (skratt) Nej. I Finland var det en galleria som tog hem böcker där jag köpte ifrån. De kanadensiska kan jag beställa.