Sporten trÀffar en svettig Joel Lassinantti precis efter LuleÄ Hockeys ispass pÄ onsdagsförmiddagen.
Hur gÄr det, börjar man komma in i trÀningen?
â Det Ă€r exakt som det brukar vara. Det Ă€r mycket som Ă„terstĂ„r innan det Ă€r toppform, men det tar sig. Efter vĂ„r kick-off ute till fjĂ€lls kĂ€nns det som att alla nya kommit in i gruppen vĂ€ldigt bra, sĂ„ nĂ€r vi vĂ€l började pĂ„ is kĂ€nns det som att vi varit med varandra i lĂ€ngre perioder Ă€n vad vi egentligen varit, sĂ€ger mĂ„lvakten.
Lassinantti kommer frÄn en svajig sÀsong, fylld av bÄde toppar och dalar. Sett till statistiken under grundserien var detta hans sÀmsta SHL-sÀsong nÄgonsin gÀllande bÄde rÀddningsprocent (89,6) och resultatrad (16 vinster, 23 förluster), samt den nÀst sÀmsta nÀr det kom till inslÀppta mÄl per match (2,19). NÄgot som resulterade i att han mitt under sÀsongen tappade platsen mellan stolparna till Matteus Ward.
Hur skulle du summera din förra sÀsong?
â PĂ„ det stora hela var det en sĂ€song med tvĂ„ ansikten. Fram till jul tycker jag att jag kunde hĂ„lla en jĂ€mn och hög nivĂ„, men sen kring januari fick jag en rejĂ€l dipp som Ă€ven fortsatte under februari. Det var mycket frĂ„getecken och frustration kring det, men efter sĂ€songen fick jag en bra förklaring kring vad det berodde pĂ„.
För det visade sig finnas en rimlig anledning till att den 30-Ärige mÄlvakten föll i en svacka.
â Det visade sig att jag hade körtelfeber. Jag insjuknade ganska rejĂ€lt efter sĂ€songen och var sĂ€ngliggandes nĂ„gra dagar. DĂ„ tog jag prover som visade att jag hade körtelfeber som de kunde spĂ„ra Ă€nda bak till januari. DĂ„ var det som att polletten trillade ner och jag insĂ„g att jag inte riktigt hade varit mig sjĂ€lv. Jag var tom pĂ„ energi och tom pĂ„ kraft, vilket gjorde att jag inte kunde spela pĂ„ topp.
Men den som sÄg Lassinantti spela under slutspelet, kunde knappast ana att han led av nÄgot sÄ allvarligt som körtelfeber. NÀr det gÀllde som mest, hittade den rutinerade mÄlvakten tillbaka till storformen och var en stor anledning till att hoppet levde sÄ lÀnge för LuleÄ i kvartsfinalserien mot VÀxjö.
â Trots att sjukdomen lĂ„g kvar kunde jag faktiskt spela ganska bra under slutspelet. Jag frĂ„gade lĂ€karna om just det, och de sa att det Ă€r möjligt för adrenalinet att trycka bort symptomen litegrann. Det kan dock ha bidragit till att jag blev sĂ„ sjuk efterĂ„t, och Ă€ven under slutspelet hade jag svĂ„rt att orka med livet mellan matcherna. NĂ€r adrenalinet vĂ€l lagt sig kĂ€nde man sig helt orkeslös.
Körtelfeber Àr en ganska allvarlig sjukdom, som man absolut inte ska spela elithockey med. Anledningen till att det inte upptÀcktes tidigare var att symptomen inte var tillrÀckligt allvarliga.
â Jag försökte hitta orsaker hela tiden till varför det gick sĂ„ dĂ„ligt, men att man ska gĂ„ sĂ„ lĂ„ngt som att ta blodprover pĂ„ sig sjĂ€lv under sĂ€songen, Ă€r lite som det sista alternativet. Eftersom jag varken hade ont i halsen eller nĂ„gon riktig feber kĂ€ndes det inte nödvĂ€ndigt, men nu i efterhand skulle man ju sĂ„klart gjort det dĂ€r och dĂ„ för att fĂ„ ett besked.
Vad skulle beskedet dÄ kunnat vara?
â Det vette tusan, men ifall man har körtelfeber sĂ„ ska man ju absolut inte anstrĂ€nga sig mer Ă€n nödvĂ€ndigt.
Kan det fÄ nÄgra lÄngsiktiga konsekvenser?
â Det kan ju sitta kvar i kroppen ett tag, och jag kĂ€nde av det en del nĂ€r vi drog igĂ„ng med sommartrĂ€ningen. Men jag har Ă€ndĂ„ kunnat trĂ€na pĂ„ under sommaren, och nu nĂ€r vi kör kĂ€nns det vĂ€ldigt bra.
SÄ du tror inte att sjukdomen kommer pÄverka kommande sÀsong?
â Nej det tror jag inte.