Här ta en påse, seså djupa andetag, räkna till tio, djupa andetag. Känns det bättre nu?
En trepoängare på 15 matcher - det är lätt och fullt förståeligt att gripas av panik då. Det är säkerligen ännu värre att bara kunna se på inte påverka det som sker och jag tror det är den maktlösheten som tar överhand i många resonemang just nu.
Inför säsongen skrev jag en krönika som handlade om hur fel jag tyckte det var att Jonas Rönnqvist nästan jagades ut från klubben av supportrar med högaffeln i högsta hugg. När det stod klart att han inte fortsatte jublades det på sociala medier och det skulle bli roligt att gå på hockey igen.
Ett halvår senare är facklorna tända, högafflarna slipade och den här gången är det inte bara tränaren som ska bort - utan även sportchefen Lars ”Osten” Bergström.
Det Jonas Rönnqvist gjorde med Luleå Hockey är smått unikt.
Han tog med sig en revolutionerande spelidé, valde spelare utifrån hur Luleå ville spela ishockey och tog laget från botten till toppen över en säsong.
Dagens lag är i stort sett ett arv från Jonas Rönnqvist.
Av vad jag har sett av tidigare lag som Fagervall bossat över har det varit strikt defensiv och snabba omställningar som har gällt. Nu har han istället fått i uppdrag att skapa en norrbottnisk form av Skellefteåmodell, där LHF vill vara ett spelande lag - oavsett motstånd.
En ishockey som utan tvekan kommer att utveckla spelarna, samtidigt är det inte en ishockey som är anpassad för det här laget. En trupp som är fylld med gedigna hockeyspelare, men väldigt lite spetskvalitet och de spelare som har det har knappt tagit av sig gallret.
Har man en trupp fylld av vattenbärare och spelar sex passningar för att ta sig ut ur egen zon. Ja, då får man också räkna med att någon kommer på skridskon istället för bladet och att det blir någon tappad puck i offensiva försök.
Det är som att försöka bygga ett hus med rutinerade målare och någon nyexaminerad snickare. Klart det går, men det tar väsentligt längre tid än det kunde ha gjort om arbetslaget sett annorlunda ut och det kommer att bli misstag efter vägen.
Dagens Skellefteå är nästan lika roligt att titta på som de senaste säsongernas upplagor. Men då har de också ersatt stjärnor som Joakim Lindström, Jimmie Eriksson, Oscar Möller med KirillKabanov, Patrik Zackrisson och Mikko Lehtonen.
Det är tillräckligt bra för att vinna i år.
I Luleå heter ersättarna till Linus Klasen och Niklas Olausson - Lucas Wallmark och Daniel Zaar. Klubben hade säkert räknat med fler poäng från Stephen Dixon och Lennart Petrell. Men jag har svårt att tro att dessa var tänkta att ersätta poängmaskinerna. Som jag skrev i krönikan i hockeybilagan är det ett högt spel att förlita sig så mycket på två tonåringar. På sikt ser lagbygget intressant ut - men i år är allt bättre än en mittenplacering en överprestation - i alla fall om LHF envisas med att spela gladhockey. Gör de istället som i andra perioden - kvällens bästa - och anpassar spelet efter materialet, spelar sig enkelt ur egen zon, rakare i offensiv zon, mer chipp, mindre finess. Ja, då kommer laget att avancera i tabellen.
Känns det bättre? Seså. Djupa andetag. Det blir bättre.