Brendan Shinnimin efter sitt mål som blev matchvinnande.
Han har blivit avstängd, bråkat och legat bakom fler rubriker än någon annan i ligan. Han har fixat segrar och krupit under skinnet på motståndarna.
Han har hamnat i ordbråk med fansen, försonats och levererat stort i det här slutspelet.
Till slut hände det bästa för Brendan Shinnimin.
Kanadensarens 3–1-mål 9.07 in i den andra perioden fixade guldet för Luleå Hockey.
– Min röst är borta, men det är en helt otrolig känsla. Jag försöker bara att ta in allt, njuta av stunden med mina lagkamrater och fansen. Det är helt otroligt, säger Brendan Shinnimin när han står mitt i röran på isen.
Sedan pratar han om publiken.
– Det är inget du ser någon annanstans. Jag tror inte jag har nånsin spelat för en publik som är så här passionerad och högljudd. Varje gång vi spelar ger de oss en extra fördel och det gjorde de i dag också. Det är en väldigt fin känsla att få vinna en titel för dem.
Men att han gjorde det matchavgörande målet i guldmatchen spelar ingen roll för Shinnimin.
– Jag vill bara vinna. Jag skiter i det. Det spelar ingen roll att jag har gjort det matchvinnande mål. Vi är mästare och vi är mästare på livstid.
Tidigare under säsongen hamnade Shinnimin i ett ordbråk i fansen efter en match.
Men han bad om ursäkt dagen efter och fansen tog tillbaka honom till sina hjärtan.
Efter guldet pratar Shinnimin mer om vad som hände.
– När du har två extremt passionerade grupper.
Du och fansen?
– Ja. Då kommer det ut känslor. Men hur det än var visste jag att det kom från ett bra ställe. Det kommer från ett ställe där det finns hjärta, passion och en hunger för att vinna. Jag skickade ett mess till André (Jonsson som är klackledare) efter det hände och bad om ursäkt. Men jag skrev samtidigt att det är såna här saker som ger energi till mästerskap. Vi kommer att göra det tillsammans.
Hur ger det dig energi?
– Jag vill bara vinna. Det är därför jag spelar med känslorna utanpå tröjan. Det är svårt att inte bli passionerad för den här sporten. Och att vinna ett guld här är speciellt. Vi gjorde det som en grupp. Som ett lag, en stad och en fansskara, säger Shinnimin och fortsätter:
– Jag sa det i en annan intervju. Människorna som var här i kväll kommer om tjugo år kanske inte att minnas någon händelse i den här matchen eller vilka som spelade i laget. Men de kommer att komma ihåg känslan. Och den är speciell.
Brendan Shinnimin jublar med fansen under firandet på isen.
Kan du beskriva den känslan?
– Du ser allt det hårda jobbet du har lagt ner ge resultat och du når dina mål. Det är ganska overkligt. Det är nästan som en utanför kroppen-känsla. Det är obeskrivbart.
Hur känns den när fansen har försonats med dig och sjunger ditt namn under matcherna?
– De ser hur mycket jag vill vinna och vilken passion jag spelar med. Det är något som är svårt att inte älska. Du vill ha spelare i laget som går ut i krig varje match och gör vad som helst för att vinna. Och oavsett vad som har hänt tidigare tror jag att de ser det och i alla fall uppskattar det.
Brendan Shinnimin jublar med guldmedaljen.
Brendan Shinnimin fick en smäll i den andra perioden och gick ut i omklädningsrummet. Men han kom tillbaka i spel ganska snabbt.
– Jag åkte in i sargen på ett konstigt sätt och min fot domnade av. Jag försökte trycka ifrån och hade ingen kraft. Det måste ha träffat en nerv och det kändes lite jobbigt. Men känslan kom tillbaka.
Men han har haft andra skador under slutspelet.
– Jag hade ryggproblem, ett riktigt jobbigt ryggproblem. Hade lite problem med en höft och en axel också. Men de här matcherna är så viktiga, så speciella att spela. Jag kan inte tillåta mig att missa de här matcherna och vara med om det här. Det är saker som händer en gång i livet. Och det gäller andra i laget.
Kontraktet går ut, vad är det senaste du vet om det?
– Jag kommer att njuta av den här stunden med laget och fansen. Vi får prata om det senare. Det känns som att det går åt rätt håll.
Känslan är att den här stan kommer att vara bra på att fira det här?
– Jag är orolig om jag ska vara ärlig. Jag hoppas att alla överlever, haha. Men de har väntat länge på det här och de förtjänar att riva stan. Och som jag sa: det här är en stund som de kommer att minnas för alltid.