En eftertänksam suck. Ett utdraget ”jaaa, nämmen…” När Johanna Fällman gjorde den obligatoriska intervjun innan tredje semifinalen mot SDE pratade hon om hur motståndarnas fysiska spel påverkat guldfavoriterna (inte), hur skillnaderna mellan Enebybergs ishall och arenan i Luleå skulle påverka (inte) och om det spelade nån roll att vinna i lång sudden istället för med fem-sex mål, som man vant sig vid (inte).
Det som däremot spelade roll var den kompletta brist på engagemang, yrkeskunnande och intensitet som Luleåspelarna visade upp i inledningen av matchen. Knappt en passning gick rätt, knappt en närkamp tog de hem, inte en åkduell gick de vinnande ur.
Mathea Fishers ledningsmål för hemmalaget var logiskt, rättvist och att det bara blev ett ska Luleå/MSSK tacka både Sara Grahn och ren bonnröta för. Svensk damockeys altmeister, Peter Elander, har skapat ett välcoachat, småfult och ödmjukt lag som spelar efter sina resurser och lutar sig mot en tydlig tanke och målvakten Kassidy Sauvé. Det är inte jättemånga lag som pressat Luleå/MSSK så här i en slutspelsserie genom åren och med SDEs förutsättningar blir det hela ännu mer imponerande.
Men. Det finns nämligen ett men.
Det är ju inte en slump att Luleå/MSSK ledde matchserien med 2-0.
Det är ju inte en slump att Luleå/MSSK nu är på väg hem för att ladda för sin åttonde raka SM-final.
Det är ju inte en slump att Luleå/MSSK jagar sjunde raka guldet.
Klyschan lyder att ”motivation slår klass” och det är sant, men bara ibland. Klass slår nämligen motivation betydligt oftare, eftersom klass inte behöver anstränga sig lika hårt för att vinna. En stökig situation här, en bra period där, ett numerärt överläge och vips har klass vänt till 3-1 mot motivation.
Luleå/MSSK behöver inte spela på lika hög procent av max som SDE för att vinna.
De klarar det ändå.
SDEs saga är över här, klubben har gjort sin bästa säsong på länge, slog ut trean, pressade en titan i tre matcher och vägrade att ge upp. Luleås saga fortsätter mot antingen Frölunda eller Brynäs.
Hur väl är egentligen laget rustat för det?
Det var stundtals struligt, både i den här matchserien och mot Skellefteå i kvarten. Det är inte med samma självklarhet som de sämre lagen avfärdas längre – men det är också så att Luleå kanske hamrats lite hårdare tack vare motståndet.
Nu väntar en gammal bekant situation. SM-final, spel om pokalen, det är då det här laget brukar skina som mest.
Jaaa, nämmen… Värre hinder har övervunnits genom åren.
Nu åker vi.