Luleå hade så klart fått Robin Kovács Örebro i kvartsfinalen.
I en intervju med Aftonbladet hade han berättat att han såg fram emot att möta sitt gamla lag, och att det inte spelade någon roll vad Luleåfansen sjöng om honom eftersom han bara blir bättre när han har alla emot sig.
Han hade gjort 0–1 efter en bjudning av Daniel Sondell mindre än en minut in på match ett.
Medan han passerade nedanför H-läktaren tog han tillfället i akt att kyssa Örebros klubbmärke.
– Det var ju det jag sa, det kommer att gå åt helvete i år också, muttrade en gubbe på rad tolv.
Men efter det hade det inte gått något vidare för Robin Kovács.
Han såg inte alls ut att tycka att Luleåfansens ramsor om honom var speciellt roliga.
Han verkade också helt ha glömt Thomas Berglunds tjat om att han måste sluta slå chanspassningar.
För han gick, det tidiga målet till trots, minus tre i den matchen.
Det var också Robin Kovács som spelade fram sin ersättare, Konstantin Komarek, till Luleås avgörande mål.
Efter det var det liksom aldrig något snack.
Utan Luleå vann match två och tre enkelt.
Bara några timmar innan match fyra kom det ut att Robin Kovács, som har kontrakt med Örebro över säsongen 2022-2023, hade gjort klart med Skellefteå till säsongen därpå.
– Jag är inte klar för någon ny klubb, hade han försäkrat han i en intervju med Nerikes Allehanda efter den avslutande 1–4-förlusten.
I semifinalen hade Frölunda, som vann sin kvartsfinal mot Färjestad med 4–3, väntat ett utvilat Luleå.
Mycket kom att handla om Roger Rönnberg som fortfarande surade över det Thomas Berglund sa i C More i samband den senaste matchen lagen emellan.
– Jag väntar på en ursäkt. Det var respektlöst av honom, och vi är många som har tagit illa vid oss, hade han sagt till Johan Rylander på Göteborgs-Posten.
Hur Thomas Berglund hade kommenterat det hela?
Inte alls.
Han hade bara flinat.
Det där nöjda flinet skulle försvinna under de följande dagarna.
Frölunda hade förlorat den inledande matchen med 4–2, men sedan vunnit tre matcher i rad, det efter några sena mål av Joel Lundqvist, och kunde slå ut Luleå i match fem i Coop Norrbotten Arena.
Innan matchen hade en belåten Roger Rönnberg intervjuats i C More.
– Jag tycker vi har gjort det bra, för att vara ett bottenlag, sa han och försökte hålla sig för skratt.
Sedan hade han antytt att Luleå är en förlorarklubb.
Det hade fått supportrarna på H-läktaren att tappa det.
Det de sjöng under den där matchen upprörde Johan Rylander, Patrik Westberg och många andra Frölundasupportrar.
Fast Luleåspelarna rycktes med och åkte skridskor som om det inte fanns någon morgondag.
Och när Juhani Tyrväinen i slutet av den tredje perioden tacklade Ryan Lasch tre gånger under ett och samma byte gestikulerade Roger Rönnberg vädjande till domarna.
– Det är lika bra att de vänjer sig, hade Juhani Tyrväinen sagt i C More.
Det skulle bli en lång kväll.
Men i mitten av den tredje förlängningsperioden fick Niklas Olausson tag på pucken i egen zon.
Hans trötta medspelare åkte för att byta, och Frölundaspelarna trodde att han skulle göra detsamma, så även de gjorde det.
Då såg han sin chans och satte av.
Det gick inte fort.
Men när motståndarna upptäckte vad som var på väg att hända var det redan för sent.
När han närmade sig Niklas Rubin i Frölundakassen konstaterade Niklas Olausson att det nog var bäst att inte krångla till det.
Så han gick på skott.
Det räddades, men returen studsade rakt ut och träffade Joel Lundqvist, som inte hann bromsa.
Utan han kraschade in i Niklas Olausson, som i sin tur kraschade in i Niklas Rubin.
Med sig in i målet hade de pucken.
Domaren Sören Persson såg inte händelsen.
För han var upptagen med att käfta med en spelare i Luleås bås.
Trots det viftade han avvärjande.
Men när man i situationsrummet tittade närmare på reprisbilderna insåg man, till allas förvåning, orimligheten i det hela och godkände målet.
En upprörd Roger Rönnberg rasade senare i C More.
– Det här är inte okej, vi måste kunna förvänta oss mer än så här, sa han innan han slet av sig hörlurarna och stormade i väg.
Varken han eller någon av hans spelare ville erkänna det.
Fast det var uppenbart att Luleå hade fått dem ur balans, för Frölunda såg stressat ut i match sex i Scandinavium, som slutade 2–6.
På hemmaplan säkrade Luleå sedan en plats i finalen.
– De kommer hitta ett sätt att förlora den på, förstår ni väl, hade gubben på rad tolv sagt till några jublande supportrar.
Han och alla andra trodde att Luleå skulle få möta Skellefteå.
Men Jonathan Pudas hade haft fullt upp med att planera sin flytt till Schweiz och gick inte alls att känna igen.
Utan han gav bort både match fem och sju.
– Han kan stanna där nere, för han är ändå inte välkommen tillbaka hit, twittrade Jonas Fahlman i affekt efter att hans Skellefteå hade förlorat den sista matchen mot Rögle med 1–3.
Finalen mellan Luleå och Rögle påminde faktiskt om 1996 års final mellan Frölunda och Luleå.
Domarna hade valt att kasta bort regelboken när allt skulle avgöras.
Så Juhani Tyrväinen och Nils Höglander och de andra tilläts att göra lite som de ville.
Efter match ett i Luleå krävde en förskräckt Magnus Nyström att SHL skulle sätta stopp för vansinnet.
Det som upprörde honom mest var den vårdslösa tackling som Einar Emanuelsson åkte på i början av den andra perioden.
Men han som delade ut den, stockholmskillen Leon Bristedt, togs förstås i försvar av Niklas Wikegård, som sa att om det var någon som borde bli avstängd så var det Einar Emanuelsson, som inte skyddade sig själv tillräckligt bra.
Efter att ha singlat slant om saken så valde SHL:s disciplinnämnd att fria.
Luleå vann den första matchen efter en magnifik insats av Joel Lassinantti, som räddade 37 skott.
Efteråt lät det som det alltid brukar göra när han intervjuas.
– Grabbarna gjorde det lätt för mig i kväll, hade den löjligt ödmjuka målvakten sagt.
Joel Lassinantti fortsatte att spela bra, men Rögle lyckades att vinna match två i Ängelholm, och utjämnade till 1–1.
Inför den tredje matchen utsattes Ängelholmslaget för ett sabotage.
Någon hade tagits sig in i deras omklädningsrum och urinerat på Röglemattan som materialförvaltaren lagt på golvet.
Christoffer Rifalks benskydd och Ted Brithéns skridskor var dessutom försvunna.
Kameran som sitter i omklädningsrummet hade varit avslagen när det hände, så inget gick att bevisa.
Men ett ögonvittne påstod sig ha sett en man, som påminde om Emil Sylvegård, kasta sig in i en bil som snabbt lämnade platsen.
– Det där vet jag inget om, sa Malmöforwarden till Mr Madhawk när han konfronterades med uppgifterna.
Venen i Cam Abbotts panna såg ut att kunna explodera när som helst då Lena Sundqvist bad honom om en kommentar innan nedsläpp.
Och inte blev han gladare av att Luleå gjorde ett par snabba mål.
Både 1–0 och 2–0 prickades in av Nils Lundkvist, som fick New York Rangers ledning att inse att han är för bra för att spela farmarlagshockey.
Sedan var det som att allt släppte för Luleå, som enkelt gick ifrån till 3–1 i matcher.
Den femte matchen, som fick 2011 års avgörande kvartsfinalmatch mot Djurgården att kännas som en försäsongsmatch, blev betydligt jämnare.
Ett vilt kämpande Rögle var nära att tvinga fram ytterligare en match, men med lite mindre än minut kvar att spela kvitterade Erik Gustafsson.
Det efter uppoffrande spel av Juhani Tyrväinen framför kassen.
Och med bara sekunder kvar grisade finländaren själv in segermålet.
När slutsignalen ljöd stormade tusentals Luleåsupportrar isen.
Ned till sekretariatet sprang en man, som visade sig vara Svenska ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson, och slet ilsket till sig mikrofonen.
Han hotade med dryga böter.
Men det var det förstås ingen som brydde sig om.
Fotnot: Ovanstående historia är påhittad.