Det är en brunbränd och avslappnad Thomas Berglund som möter oss.
– Jag har varit på Mallorca en vecka, berättar han.
Sedan slår vi oss ned i ett litet, fönsterlöst rum i arenans inre.
– Nu håller vi på att förbereda allt som behöver vara i ordning tills vi samlas igen i slutet av juli, fortsätter han.
Vad betydde guldet för dig?
– Det var något jag och många andra hade kämpat för under en lång tid och det var en enorm glädje, men också en lättnad. Vi hade ju varit nära ett par gånger. Dels för tre år sedan, sedan hade vi haft en bra chans säsongen vi vann serien stort och slutspelet ställdes in på grund av pandemin. Så det var verkligen dags. Under många av åren som gick mellan gulden var föreningen samtidigt inte i en position att vinna. Vi hade det länge kämpigt ekonomiskt och utan ett bra lag har man ingen chans.
Var festen bättre eller sämre än efter guldet du var med och vann som spelare?
– Den var längre i alla fall (skratt).
Hur värderar du årets guld gentemot det första?
– Det första var fantastiskt, men det var årets också. Det var ju så lång tid sedan sist och att vi lyckades avgöra på hemmaplan gjorde det ännu mer speciellt.
Även han kände av den längtan som fanns bland Luleåanhängarna och är medveten om att han i perioder har fått en del kritik i sociala medier.
– Jag vet också hur jargongen kan vara där, säger Thomas Berglund krasst.
– Som ledare är du aldrig så bra eller dålig som en del kan få det att låta i dina bästa och sämsta stunder, men kritik är något vi som är i den här branschen får leva med. Sedan är jag ju inte ensam i det. Jag delar både fram- och motgångarna med min familj, men om man bortser från de där två säsongerna vi sackade efter lite har det till stora delar gått relativt bra för oss, tillägger han.
Dansen och sången som du bjöd på i omklädningsrummet efter guldet hade säkrats blev viral. Vad kände du när du – i efter hand – såg det klippet?
– Stegen satt, så jag kände mig nöjd, säger "Bulan" – leendes – och berättar att Noice var ett band han lyssnade mycket på som ung.
Luleåtränaren vet vilken den allmänna bilden av honom är.
– Ett barnbarn till en av de som jobbar på kansliet sa att hon inte visste att jag kunde skratta, säger Thomas Berglund skrockandes.
– De flesta ser bara mig när jag står i båset och där brukar jag ju inte direkt gå runt med ett leende på läpparna, utan då är jag fokuserad. Fast det finns förstås en annan sida. Privat kan jag faktiskt skratta, då och då, tillägger han.
Kändes det roligt att visa ditt andra jag för de som inte brukar få se det?
– Det spelar inte mig någon roll och det var inte så att jag tänkte att jag minsann skulle visa alla, utan det kom naturligt. Det hade ju varit för tråkigt om alla satt i varsin hörna och bara smuttade på sin dricka.
Förändrade guldet dig på något sätt?
– Det hoppas och tror jag inte (skratt).
Har du lagt det bakom dig nu?
– Ja, men det är fortfarande många som är glada över det och kommer fram och pratar. Det är roligt och ger energi. Fast nu måste vi alla ladda om tills vi samlas, så att vi kan göra det igen. För när pucken släpps i höst kommer vi inte att ha några fördelar av att vi vann det där guldet. Snarare tvärtom. Alla vill vinna mot de regerande mästarna.
Att försvara guld har visat sig vara svårt, bara två lag har lyckats med den bedriften efter millennieskiftet.
– Det är ju inte heller som förr då det var två eller tre lag som gjorde upp om det, fortsätter han.
Framgången har samtidigt gett alla i Luleå Hockey energi.
– Känslan är en helt annan än efter finalförlusten mot Färjestad, berättar han.
Tror du att karaktären som krävs för att försvara guldet finns i laget?
– Det tror jag. Här är det ingen som är fet och nöjd. Vi har tappat några duktiga spelare, och det är klart att Linus (Omark) kommer bli saknad, men vi har ersatt de som lämnat oss på ett bra sätt och bör definitivt kunna vara med och fajtas om det. Det går samtidigt aldrig att utlova guld. Det är många saker som måste gå ens väg för att man ska kunna vinna.
Han fortsätter sedan:
– Det finns också saker som vi behöver utveckla. Som vårt spel med puck. Det var alldeles för slarvigt under delar av grundserien. Det är en sådan där grej som brukar smitta av sig, slarvar en så börjar fler göra det, och både högsta- och lägstanivån går att höja. För potentialen i det är hög. Det går inte heller att vänta med att ta tag i det. För det gäller att sätta sig själv i en bra position inför slutspelet. Man behöver ju nästan bli etta eller tvåa i serien för att kunna gå hela vägen, och strular passningsspelet blir det problem, så det är något vi kommer jobba mycket med.
Hur ser du på Jakob Ihs-Wozniak, William Håkansson och de andra juniorerna som är på väg upp ur de egna leden?
– Det är många som ser intressanta ut. Planen är att de ska få visa upp sig upp och vara med och kämpa om platserna, men det finns fler. Jag tänker bland annat på (Casper) Juustovaara (Karlsson) och (Linus) Funck) som kommer få chansen under försäsongen. Sedan har vi ju (Casper) Kjölmoen och (Måns) Josbrandt och några till som det också ska bli spännande att följa. Jag tycker (David) Granberg och (Isac) Hedqvist gjorde det fantastiskt bra när de fick chansen. De lärde sig spelidén samtidigt som de trodde på sig själva och lämnade inte bara ifrån sig pucken till någon äldre spelare, utan var kaxiga. Jag hoppas att de som kommer efter dem tar för sig på samma sätt.
Fakta
Så har det gått för 2000-talets andra guldlag:
2000: Djurgården – förstaplats och guld
2001: Djurgården – tredjeplats och kvartsfinalförlust
2002: Färjestad – andraplats och finalförlust
2003: Frölunda – tredjeplats och semifinalförlust
2004: HV71 – tiondeplats
2005: Frölunda – andraplats och finalförlust
2006: Färjestad – förstaplats och semifinalförlust
2007: Modo – tredjeplats och kvartsfinalförlust
2008: HV71 – fjärdeplats och finalförlust
2009: Färjestad – femteplats och kvartsfinalförlust
2010: HV71 – förstaplats och kvartsfinalförlust
2011: Färjestad – sjätteplats och semifinalförlust
2012: Brynäs – åttondeplats och kvartsfinalförlust
2013: Skellefteå – förstaplats och guld
2014: Skellefteå – förstaplats och finalförlust
2015: Växjö – sjätteplats och semifinalförlust
2016: Frölunda – tredjeplats och semifinalförlust
2017: HV71 – åttondeplats och åttondelsfinalförlust
2018: Växjö – sjundeplats och kvartsfinalförlust
2019: Frölunda – sjundeplats
2021: Växjö – femteplats och kvartsfinalförlust
2022: Färjestad – tredjeplats och kvartsfinalförlust
2023: Växjö – andraplats och semifinalförlust
2024: Skellefteå – femteplats och semifinalförlust
Fotnot: Säsongen 2019-2020 spelades avslutades säsongen direkt efter grundserien på grund av pandemin.