Hon skadade sin ena fot i den sista grundseriematchen mot Djurgården. Men hon tänker inte låta det stoppa henne.
– Jag råkade träffa stolpen med foten när jag drev mot mål, och den är lite svullen och ganska öm, säger Ronja Savolainen och fortsätter:
– Men det gick bra när jag var på is, och det är bara att bita ihop. Det är ju nu det roliga börjar. Jag är svintaggad.
Lagen har byggt upp en rivalitet under de senaste åren.
– Att få möta dem igen ger en extra energi. Det känns nästan som en final, och vi hoppas förstås kunna skicka ut dem tidigt i år, säger hon, och konstaterar att de ställde till det för sig själva då de mötte Linköping förra fredagen, innan hon tillägger:
– Vi gjorde det bra i den första perioden, och pratade om att vi skulle fortsätta på samma sätt. Men vi var som ett helt annat lag efter pausen. Vi var inte tillräckligt ödmjuka och fokuserade. Samtidigt fick vi inte panik. Men vi får se till att inte sätta oss själva i den situationen igen, och det var kanske bra att det hände precis innan slutspelet.
Fredagens seger innebär att man har 13–6 i matcher mot Linköping sett över de tre senaste säsongerna. Hon tycker också det känns som att man har ett mentalt övertag.
– De är aldrig lätta att möta när det är slutspel, och vi måste ta en match i taget, säger Ronja Savolainen och fortsätter:
– Men de var nära att få kvala, jag tror det sitter kvar i bakhuvudena på dem. Jag tror i alla fall inte att de tänker på samma sätt som om de hade varit ett av de fyra bästa lagen i grundserien. Och vi känner att vi kan slå vilket lag som helst.
Vad har Linköping för styrkor och svagheter?
– De är duktiga på att ta tillvara på motståndarnas misstag. Men de är ganska stillastående, och vi har tagit oss in i deras zon rätt lätt. I egen zon är de inte heller så bra.
Med ett skratt tillägger hon sedan:
– Det har vi visserligen inte heller varit, men vi har jobbat mycket på det, och det börjar bli bättre. Jag tycker i alla fall att det såg bra ut mot Djurgården.