"Inte en enda brydde sig om någon annan"

När vi svänger av motorvägen och följer skylten mot Biel visar bilens GPS att det är tio minuter kvar. Skickar ett meddelande till Niklas Olausson och frågar efter adress, han svarar omgående att det bara är att styra mot centrum. Han och "Arla" (Pär Arlbrandt) väntar på ett fik mitt emot McDonald's.

Staden visar sig vara ungefär lika stor som Luleå, med en mer storstadsinspirerad utformning och det tar en stund att lokalisera fiket.

Duon sitter längst in, mittemot varandra och Olausson kollar ned på telefonen och tittar sedan upp.

– Där är ni ju, säger han och ler brett.

Vi slår oss ned vid ett bord bredvid. Niklas Olausson beställer in kaffe och den planerade intervjun tar vid. Det blir ett långt samtal om skillnader mellan hockeyn i Schweiz och i Sverige. Om livet som hockeyspelare och ett och annat sidospår.

Niklas Olausson är den som håller låda. Som vanligt enligt Pär Arlbrandt.

De har varit vänner sedan många år tillbaka och spelat ishockey tillsammans i både Västerås, Luleå och landslaget. Men de senaste tre åren har de levt och jobbat i två olika städer.

– Vissa spelare umgås man mycket med under tiden som man spelar tillsammans, men sedan tappar man kontakten. Vi har aldrig tappat kontakten på det sättet så det är likadant nu, bara att vi ses lite oftare, säger Niklas Olausson.

– Han Brukar komma och plinga på varje eftermiddag när jag ligger och sover. Jag blir så förbannad på honom, säger Pär Arlbrandt och skattar.

Fjolårets poängkung i SHL och den förre Luleåcentern bor i samma bostadsområde och spenderar mycket tid tillsammans. Pär Arlbrand har familjen kvar i Sverige och Niklas Olausson bor tillsammans med Nathalie.

– Så klart saknar jag familjen, men de kommer och hälsar på ibland och sedan åker jag hem över julen. Det blir att jag får rå mig själv lite mer, men det har gått över förväntan, säger Pär Arlbrandt.

– Du lagar ju mat för första gången i ditt liv, fyller Olausson i.

– Nej, det är det väl inte.

– Det gör du ju.

– Ja, det kan man kanske säga. Men jag är inte bättre för det. (skratt).

Har du bjudit "Olle" på middag ännu?

– (Skratt) Flera gånger. Han har aldrig klagat hittills.

Utanför isen blir det mycket sport och spel. Vännerna beskriver sig själva som två sportnördar som följer det mesta och äger också en häst tillsammans.

Trots att de gärna spelar tillsammans så var det en ren slump att de hamnade i samma lag den här gången.

– Jag ville ju iväg efter säsongen, KHL eller hit då, men då sade Linköping nej. Sedan fick de dåligt med pengar. Eller det var kris där, säger Arlbrandt innan Olausson avbryter.

– Det var ju typ när jag var på väg ner. Jag körde bil ner och började en vecka innan vi skulle vara här. Då ringer han och berättar att han får gå för en viss summa.

– Det gick på två dagar. Från första samtalet till att jag skrev på, säger Arlbrandt.

Båda upplever att de har blivit väl omhändertagna. Och även om laget håller till i botten av tabellen, håller organisationen toppklass.

På isen får de också mycket förtroende och även om poängen har trillat in är ingen av dem nöjd med sin utdelning.

– Fast även om vi har bränt mycket är de ändå nöjda med vad vi gör. Innan hörde man ju mycket om hur det skulle vara här nere. Du måste göra mycket poäng, spela för dig själv nästan. Så är det inte här. Så länge du jobbar hårt så är de nöjda, men givetvis vill de att vi ska göra poäng, säger Niklas Olausson.

Hockeymässigt är det en viss skillnad mot spelet i Sverige.

– Generellt i Europa är det mer individualisthockey. Men jag tror vi har tur. Vi har riktigt bra lagkänsla. Jag kommer ihåg när jag var i Österrike, det var ingen som brydde sig om någon annan. Alla såg om sitt eget hus, säger Pär Arlbrandt.

– Här är det kanske mer individuellt skickliga spelare. Snabbare spel. Lite mer man-man. Gå tillbaka fem sex år, innan "Rönken" (Jonas Rönnqvist) kom och vi skulle börja med presspelet. Gör du en kille har du ett jätteläge. Så mycket som vi har skapat under den här tiden, jag tror inte att jag sköt så många skott under hela förra säsongen, säger Olausson.

– Roligare hockey att kolla på. Händer mycket mer. Sverige blir mer upp på back, skott och retur, säger Pär Arlbrandt.

En annan del som skiljer sig är pressen. Som import förväntas man att alltid leverera poäng, men det är ändå ingenting mot pressen som de kände när de spelade i SHL.

– Det är nästan det skönaste med att spela här. Speciellt för mig och Niklas som alltid har gjort mycket poäng. oavsett vad du säger, i Sverige så har du media runt dig hela tiden. Läser du det inte själv så är det någon kusin, eller kompis som har läst det och säger det till dig. Det förekommer inte här. Det är så oerhört skönt om jag ska vara ärlig, säger Arlbrandt.

– Man känner att man har haft den delen, många har nog svårt att förstå den pressen vi lever under i Sverige. Vi har det väldigt bra, men den pressen är väldigt jobbig. Samtidigt vet man att levererar man inte så får man sparken men i Sverige är allting så mycket jobbigare runt omkring, säger Arlbrandt.

Niklas Olausson fyller i:

– I Luleå var det något år där jag började riktigt tungt. Tror jag gjorde fem poäng på mina första 18 matcher. Så mycket som aftonbladet, expressen, ni och annan media ringde och ställde frågor kring det, mina tankar om landslaget, allting. Det är klart att till slut sätter det sig i huvudet. Jag tycker ändå att jag är rätt bra på att inte bry mig om vad media skriver, men till slut sätter det sig.

Redan två år innan Niklas Olausson lämnade Luleå Hockey, berättade han om sitt intresse om att spela i utlandet. Men även om det fanns erbjudande efter säsongerna så stannade han kvar.

– Jag vet inte. Dels så ville jag verkligen vinna med Luleå. Sedan kände jag att jag utvecklades för varje säsong som gick tillsammans med "Rönken" och "Bulan" (Thomas Berglund). Sedan hade jag givetvis mina duster med dem, det ska jag inte sticka under stol, men i grund och botten gjorde de sjukt mycket för oss som lag. Vi hade inte det bästa laget på pappret, men hade ändå chansen att vinna.

– Sedan kändes det sista året som att, jag ska inte säga att luften gick ur en, men det var dags att göra någonting nytt. Vi skulle få ny tränare, många lämnade, då kände jag att det kanske var dags för mig att också testa något nytt och sedan kanske komma tillbaka något år, det är absolut ett alternativ. Men jag ångrar mig inte en sekund att jag lämnade och jag trivs kanonbra.

Pär Arlbrandt har nyligen förlängt med ytterligare ett år och Niklas Olausson diskuterar en fortsättning.

– Hockeymässigt vill jag gärna spela utomlands några år till, men sedan har jag en familj att tänka på, säger "Arla".

– Klart att man vill återvända någon gång. Jag är 28 och skulle lätt kunna spela utomlands fem-sex år. Sedan var det är får man se. Det här är ett skönt land att bo i och spela i, säger Olausson.