– Jag hade kontrakt med Lev Prag även denna säsong och i början av sommaren fanns inga andra tankar än att jag skulle stanna i Tjeckien. Första juli kom beskedet om att laget las ned och då blev jag klubblös. Då började jag titta runt och Jokerit hade redan varit med från början och jag ville spela i KHL, men inte flytta till Ryssland därför blev det ett ganska enkelt val, förklarar Topi Jaakola.
Han flyttade till Sverige och Södertälje från Uleåborg. Tiden i Södertälje blev dock ganska så långt ifrån vad han hade hoppats på och efter två år valde han att flytta på sig igen och då föll valet på Luleå Hockey.
– Jag hade två rätt tuffa säsonger bakom mig där vi tvingades kvala oss kvar i elitserien. Det kändes som en nystart för egen del och det var en chans att visa att jag kunde så mycket mer.
Var du orolig för din landslagsplats under tiden i Södertälje?
– Nä det tänkte jag inte på. Det dagliga jobbet måste du göra i klubblaget och om du blir uttagen i landslaget så är det bara en bonus.
Jaakola visade sig bli ett kanonförvärv för Luleå. Han var under sina två år i Norrbotten en av de bästa sett till defensiven.
– Jag växte rätt mycket och det handlade om att vi hade så otroligt bra tränare (Jonas Rönnqvist, Thomas Berglund och Roger Åkerström). Det är nog de bästa tränarna jag har haft under hela min karriär. Jag var lycklig då.
Varför flyttade du om du var lycklig?
– Jag spelade totalt fyra säsonger i Sverige med en målsättning att nå Nordamerika, men inget hände. Då bytte jag strategi och började sikta på KHL.
Det var en strategi som gav utslag och när Amur Khabarovsk hörde av sig tvekade aldrig Jaakola. Det blev dock ytterligare en tuff säsong för den finske försvararen.
– Jag blev sjuk innan säsongen började och jag missade halva grundserien. Jag hann spela mindre än 30 matcher så det var en jobbig början.
Var det en allvarlig sjukdom?
– Nja det vet jag väl inte. Jag hade reaktiv artrit (se faktaruta) och den behandlades med kortison. Jag fick order av läkarna att inte anstränga mig så det var en jobbig tid, men i dag är jag helt frisk.
Trots sjukdomen så insåg Amur-ledningen att Jaakola var ett namn värd att satsa på och klubbledningen gjorde honom till assisterande lagkapten. Det blev dock bara ett år längst bort i östra Ryssland och när Lev Prag hörde av sig så tog han chansen att flytta från Khabarovsk och alla problem med tidsskillnad.
– Det går inte att tänka på det problemet. Det skiljer åtta timmar till Moskva och skulle du börja lägga vikt på tankar om det skulle du bli tokig. Du måste fokusera på det du själv kan påverka du kan inte lägga kraft på saker som kan påverka dig negativt. Det gäller att stänga ute alla sådana tankar. Visst var det svårt när du insåg att du borde sova, men att du var ute på isen.
Hur svårt var det att spela i Ryssland och inte veta vad som händer nästa dag?
– Du kan gå runt hela livet och vara rädd för allt var du än är. Eller så kan du försöka påverka din situation och inse att du är i en stad, i ett lag för att göra ditt jobb så bra som du bara kan, säger Jaakola.
Tiden i Prag blev inte heller som planerad. Visst första säsongen var bra och Lev Prag var väldigt nära att räcka hela vägen ut. Säsongen tog slut och alla var nöjda med allt utom att guldet inte hamnade i Tjeckien. På försäsongen hände något som omkullkastade alla planer för Topi Jaakola.
– Jag kanske inte var redo att flytta tillbaka till Finland i alla fall så var det inte enligt planen. Jag hade spelat sex säsonger i Sverige, Ryssland och Tjeckien och jag trivdes överallt därför fanns inga tankar på att flytta hem. Vi pratar om KHL och här kan allt hända. Du kan ena säsongen vara en match ifrån att vinna guld med ditt lag till att laget försvinner nästa säsong.
I dag så har han utvecklat det mesta och enligt general managern Jari Kurri så var det självklart för Jokerit att ge Jaakola ett erbjudande. I Jokerit har Topi Jaakola fullt förtroende av tränaren Erkka Westerlund och general managern Jari Kurri och han är en av spelarna som har mest med speltid ändå får han vila vissa matcher. När Kuriren var på plats i Helsingfors så var det just Jaakolas tur att vila.
Det är hård konkurens, är det bra tycker du?
– Ingen vill vila igentligen. Det är samma situation här som i Prag vi hade också då lika många killar av bra kvalité som nu. Ibland kan det vara svårt att acceptera, men du måste försöka se det som en möjlighet istället. Det kan bli lagets styrka att man har fem eller till och med sex femmor som kan spela. Det är en lång säsong med många matcher och långa resor som är tunga.
Är du nöjd med att ha nått KHL eller siktar du fortfarande på NHL?
– Vad som lockar mig eller varför jag är sugen på KHL är att det är tuff konkurrens. Det är bra hockey helt enkelt. Om det blir Nordamerika eller inte kan man inte fundera på, eller jag kan inte. Jag måste ha drivet att bli bättre annars kan jag lika gärna sluta med ishockey det handlar inte alls om att bli nöjd.
Anser du att detta är din bästa säsong så här långt i karriären?
– Nej absolut inte det känns som om att jag har så mycket mer att ge. Början har varit hyfsad, men inte på något sätt att jag har varit mig själv och jag har mycket mer att ge. Det handlar inte om att jag är för mycket självkritisk utan om mitt självförtroende. Jag vet att jag kan bättre, försäkrar Jaakola.
Jaakola berättar om tiden i Luleå och beskriver det som om det var då han hittade ytterligare en växel. Han tycker inte heller att det skulle vara helt osannolikt att han återvänder till sitt favoritcafé på Malmudden någon gång i framtiden.
– Absolut, men man har lärt sig under åren att man måste leva i nuet. Det kan hända vad som helst när du är hockeyspelare och ett läge en säsong kan vara ett helt annat en annan säsong. Att spela för Luleå någon gång igen är ingen konstig tanke.
Vad saknar du mest från Luleå?
– Lagandan, människorna, fansen och "Greppa" lite grann, men inte så mycket (skratt). Jag gillade staden som hade en riktig vinter och Café Musik som var ett ställe jag satt på ofta.
Jaakola skrattar när han minns caféet och Luleå. Han förklarar ytterligare en gång att det var en lycklig tid i hans karriär.