Videon är inte längre tillgänglig
Linus Klasen går fram till den silvriga sportbilen, öppnar bildörren, slår sig ned på förarplatsen och slår på tändningen. När han trycker lite på gasen skapar de cirka 500 hästkrafterna i V8:an ett öronbedövande vrål som ekar genom garaget.
Fick du välja bil själv?
– Ah, italienskt vet du, säger hockeyartisten och ler.
Under de två åren i Luleå Hockey fick han ett rykte om sig att vara tråkig och butter. Det var i alla fall bilden av honom som kablades ut till allmänheten. Hans tidigare lagkamrater har däremot gett en totalt motsatt beskrivning av puckgeniet.
– Med laget är jag som jag är. Flamsig, skojar, tjoar och tjimmar. Sedan så är det en typ av mantel som jag drar på mig så fort det kommer en kamera. Det kan tyckas att man är ganska tråkig, dryg och hård, men det är ett skal.
– Det var mycket skit i mitt tidigare liv med media. Framför allt i Malmö var det väldigt roligt att citera mig och de gånger då jag har bjudit på för mycket så har det blivit en väldig cirkus. Så därför är det ganska skönt att vara tråkig, säger Linus Klasen.
Det är inte bara i intervjuer som den Huddingefostrade liraren har mognat. Attityden till ishockeyn har också förändrats – till det bättre enligt honom själv och allting började med ett samtal från norra Sverige.
– Det blev ju kaos i Malmö. De kunde inte behålla spelare och så vidare. Alternativet var att antingen åka hit och spela direkt eller få ordning på hockeylivet.
– Jag pratade mycket med Jonas Rönnqvist och han hade en ganska tydlig bild av vad han tyckte om mig som spelare och min roll. Rollen har alltid varit densamma, sedan handlade det om att utveckla andra saker.
– Jag hade också en bra dialog med min agent, Thomas Sjögren, som visste vad jag behövde och pushade mig till Luleå. Det kändes som att det skulle bli lugnt och harmoniskt och att jag skulle få fokusera på en sak – ishockeyn.
Första tiden i den norrbottniska klubben var tung. Även om han utåt sade att han var i bra form när han kom till laget visste han att verkligheten var en annan.
– Jag visste att jag inte var i bra form och att det var mycket som behövde göras. När vi spelade på det sättet som vi gjorde så gäller det att vara i bra form också och det tog ett tag innan jag var det och orkade vara ett hot hela tiden, i varje byte. Sedan har vi bara byggt vidare på det, säger han.
Islossningen kom i slutspelet, framför allt i semifinalen mot Färjestad. Där bildades också embryot till vad som skulle bli kommande säsongs succéfemma, med honom, Niklas Olausson och Per Ledin.
– Vi kände redan där att två smarta hjärnor och en lite galnare hjärna visade sig vara en bra mix, säger han och skrattar.
– Det var en fantastisk säsong. Först och främst visste jag redan från början att jag och Olausson skulle spela tillsammans. Sedan gällde det bara att få in rätt tredjelänk där och det blev Ledin. Det är bara att kolla statsen och segrarna som talar sitt tydliga språk. Vi gjorde poäng i stort sett i varje match, sedan blev det tyvärr soppatorsk i slutspelet. Jag har ingen riktig förklaring till det. Riktigt surt, men vi mötte ett bra Växjö också.
För Linus Klasens del blev det till slut 60 matcher, inräknat slutspel, och 61 poäng. Under grundserien gjorde han 57 poäng på 54 matcher, ett nytt klubbrekord i Luleå Hockey. Ett rekord han hela tiden siktade på att slå.
– Ingenting som man stod och skyltade med direkt, men det är klart att jag ville ta det. Jag har det ju i Södertälje också i högsta serien. Det är roligt att vara bäst, absolut.
Hur var tiden i Luleå?
– Vi hade en fantastisk tid där uppe. Jag, min fru och min familj. Vi saknar Luleå och tänker på det ibland. För oss var det perfekt i och med att allting var nära. Ungarna gick på ett grymt dagis och Hemmagastronomin saknar vi också.
– Det var två fantastiska år. Två av mina absolut bästa år i karriären. Ett ruggigt roligt gäng också, svårt att slå
Nu har de bytt ut lägenheten på Bergviken mot Riva Paradiso vid strandpromenaden i Lugano. En stor lägenhet med gott om plats för honom, frun Emma och de två barnen Lincoln, fyra år, och Noomi, tre år. Med dagiset i huset bredvid och ishallen två gaspådrag, eller cirka femton minuter för att vara mer exakt, bort.
– Det har faktiskt gått riktigt bra att komma in i allting här. Barnen går på ett italienskt dagis och klarar sig också bra. Det är skönt, säger han.
Linus Klasen är värvad till Lugano av en enda anledning – för att göra poäng. Klubben har alltid höga förväntningar på sig, men har inte lyckats att leva upp till dem de senaste säsongerna.
– Här är det vinster som räknas och förhoppningsvis kan vi etablera oss där uppe nu. För min egen del har det gått okej. Jag är inte riktigt nöjd med mitt spel, men jag har ändå över en poäng per match så det är okej. Jag känner att jag har mycket mer att ge.
Hur är det att spela hockey här i Lugano?
– Det händer ganska mycket. Upp och ner, inte lika uppstyrt som hemma och en annan kultur runt matcherna. Lite mer livat, ett jäkla drag faktiskt. Jag tycker det är ruggigt roligt.
Det råder inga tvivel om att Linus Klasen är klubbens stora stjärna. Deras hemsida pryds av en spelarbild på den tekniske forwarden och med en sådan spelstil blir man snabbt en publikfavorit. Just nu trivs han riktigt bra med hockeylivet.
Han medger att det fortfarande finns tankar på NHL och att det skulle vara roligt att få en chans till i världens bästa liga. Men vad som händer när det här kontraktet går ut om tre säsonger vill han inte sia om.
– Jag är 28 nu och vet vad jag behöver göra för att prestera på toppnivå. Men vad som händer i framtiden, ja du. Jag tar en dag i taget och det är här och nu som gäller, sedan får vi se vad som händer i framtiden. Så tråkig tänker jag vara, säger han och flinar.