Det är lördag och klockan har precis passerat 21. En rödögd Joakim Fagervall står i direktsändning och förklarar varför laget just förlorat sin sjätte raka match under ordinarie speltid. Den värsta förlusttrenden sedan LHF debuterade i dåvarande elitserien säsongen 1984/1985.
Två dagar senare kommer han till intervjun med ett leende och kaffekoppen i högsta hugg. Den första frågan känns självklar – hur mår huvudtränaren under den här perioden?
– Jag mår bra. Ur hockeyaspekt är jag frustrerad för att vi inte vinner. Det är vad det här går ut på. I det här jobbet så ingår det också att ha en beredskapsplan för att det kan gå mindre bra. Nu är det längesedan jag var just i den situationen, men jag tror inte alltid att det ska gå djävulskt bra. Jag förbereder mig också för en känsla att det kan gå dåligt. För att kunna hantera motgångar bättre.
Går det att koppla bort ishockeyn när det går tungt för laget?
– Jag sover mindre, men det är i sig ingen nackdel för när jag sover så sover jag bra. I och med att jag inte lever något familjeliv så är det mycket hockey. Mycket TV-tittande på hockey. Jag har ingenting emot det och mår inte sämre av det, men jag kanske hade haft ett annat perspektiv om jag haft en nära vän som hade varit intresserad av någonting annat.
Hur mycket hinner du tänka kring din egen roll?
– En hel del. Jag försöker alltid analysera mig själv och vara självkritisk. Ibland blir det ju fel och då vill man fixa det genom att jobba ännu hårdare på den grejen. Ibland för hårt och då behöver jag påminna mig själv att hoppa upp i helikoptern och försöka se det ur en annan vinkel.
– Jag jobbar också med en mental coach. Det har jag gjort i flera år och han känner mig väldigt bra. Det ger en mental stöttning och det är genom honom som jag har lärt mig att förbereda mig för olika scenarion. Vissa saker går att förbereda sig på, andra går inte. Hockey är en sak som går att förbereda sig för.
Bland supportrar på sociala medier hopas avgångskraven på Joakim Fagervall och även från mediahåll höjs röster för en förändring i båset. Det har han full koll på – trots att han inte själv läser vad som skrivs där.
– Jag har varit i den här branschen i 20 år och vet exakt vad som skrivs, jag behöver inte läsa det.
Hur tänker du kring det som skrivs då?
– Jag kan inte lägga några värderingar i det. Jag tror inte mitt jobb blir bättre om jag skulle göra det.
Påverkas laget av det?
– Jag tror att alla människor påverkas av negativiteter om sig själv. Det enda råd vi kan ge är att klarar man inte av det, då är det bättre att strunta i att läsa det. Ett beslut man själv måste ta.
Vad kan du göra för att vända på förlusttrenden?
– Går inte att säga att vi ska göra exakt så här. Men att i motgång skapa ett lugn i en grupp så att inte gruppen känner en oro. Det är den största utmaningen i det här jobbet. Jag tror någonstans att vi måste hitta det där som vi litar på. Det är inte så att alla har blivit så jäkla mycket sämre hockeyspelare helt plötsligt. Det är ju för att man uppträder i ett frustrerat och oroligt tillstånd. Att hitta en atmosfär där man mår bra, det tror jag är nyckeln för att ta oss ur situationen.
Hur ska ni göra det?
– Röra om minimalt och inte tro att om vi ändrar allting i spelet så kommer det bli bättre. Vi har gjort vissa åtgärder i spelet som ska lätta upp trycket mot oss i vår egen zon. Kanske i vissa fall har vi blivit lite mer försvarsinriktade och försöker hitta enklare lösningar.
I tidigare klubbar som du har tränat upplever jag att du stått för mer styrspel och disciplin än hur ni vill spela i Luleå Hockey, har det varit en omställning för dig också?
– Det tycker jag inte. Den spelstil som Luleå spelade i fjol, den var ganska likt den vi spelade i Västerås, bortsett från vissa detaljer i den egna zonen. Det här spelet vi spelar nu var en grej som vi kom överens om i sommar, att så här vill vi spela med puck. Beslutet tog vi eftersom det blev större zoner, vi ville ha mer puck och spela oss ur motståndarens tryck.
– Visst det finns en viss skillnad högre uppe i banan också när motståndaren hade puck. Jämfört med Västerås gick vi på väldigt givna lägen. De lägen där vi kände att vi kunde vinna pucken på egen blå istället, då gick vi inte på. I Luleå har vi lite av det, men vi försöker att sätta press på motståndaren ganska frekvent.
Passar det laget att spela så konstruktivt?
– Vi pratade om det. Fungerar det inte, vad gör vi då? Men vi trodde alla att det skulle fungera. Vi bygger ju inget kärnkraftverk, utan vi vill spela oss, med ett eller två pass, ur egen zon. Det tycker jag vi gör på ett bra sätt några gånger per match. Inte mer tyvärr. Men under en förändring tar det tid, sedan är vi fullt medvetna om att vi inte kan låta det ta hur lång tid som helst. Därför vi har lättat på det de senaste tre matcherna och försökt att hitta en annan väg.
– Men den förändringen tar också en viss tid. Allting sker inte bara för att vi vill att det ska hända, eller blir som vi önskar. Däremot ser vi tendenser i vårt spel nu som gör att vi känner oss ganska trygga med vart vi är på väg nu.
Bara Färjestad och Leksand har gjort färre mål än LHF och de senaste tio matcherna finns det inget lag som är sämre på den punkten. Hur ska Luleå göra fler mål framåt?
– Det finns inget klockrent svar på det. Den delen har varit vårt dagliga jobb de senaste veckorna. Vi försöker, i en kombination med att vara ett bra försvarande lag, hitta detaljer och ingredienser i anfallsspelet som vi kan använda för att göra fler mål.
Vad är det som saknas?
– Hade varit lätt att säga den och den spelartypen. Men jag tycker att vi framför allt saknar fler kedjor som fungerar tillsammans. Vi har en kedja som fungerat ganska klockrent hela säsongen, "Fogges" (Niklas Fogströms) lina, som har kombinationer både anfalls- och försvarsmässigt. Vi behöver fler kemier.
– En av grejerna kan bero på att det är två femmor som vi har ändrat ganska mycket i och två femmor som vi har hållit ihop, bortsett från Mannberg då som har varit borta en tid, jag tänker på Chris och Cam (Abbott). Sedan har vi två kedjor som vi har laborerat lite med och inte fått önskad utdelning, det är lite där vi sitter. Nu har vi spelat de här kedjorna i tre matcher och vi hoppas kunna få en effekt av att de får spela tillsammans ett tag.
Du var själv inne på spelartyper, är det någon spelartyp du saknar i laget?
– (Paus) Ja, du. En Robin Jonsson. Det säger inte så mycket om anfallsspelet, men ganska mycket om tryggheten i försvarsspelet. När man får en defensiv trygghet medför det även en ökad tro i det offensiva. Offensivt skulle jag inte säga att spelartypen saknas, utan snarare delar i vårt anfallsspel just nu, ett spel som renderar i mål. Vi skapar, men mer i frustration och desperation. Allting ser lite svårare ut.
Stephen Dixon har varit utanför laget i tre raka matcher, vad säger du om hans situation?
– Tråkig situation. Jag pratade precis med honom om den. Det är ingen rolig situation för honom, inte för mig heller.
– I grund och botten handlar det om att leverera och det vet "Steve" om.
Hur hanterar du en sådan situation när den uppstår?
– För mig är det ingenting personligt. Hockeyspelaren Steve är en sak och personen Steve är en annan. Det är hans hockeyspel som just nu inte räcker till.
Är du förvånad?
– Ja, det är jag faktiskt. Jag trodde det skulle vara bättre.
Vad hade du räknat med att det var för spelare när ni värvade honom?
– En spelförande center. Vår förstecenter.
I dag (tisdag) möter Luleå Hockey finska topplaget i SM-liiga, Lukko Rauma, i den första kvartsfinalen i Champions Hockey League. Joakim Fagervall tror att det kan vara positivt för laget att komma bort från SHL för att hitta ny energi.
– I dag har vi pratat känslor, processer och CHL med laget. Min känsla var att när vi pratade CHL var vi någon annanstans. Då pratade vi om någonting positivt. Vi ska spela kvartsfinal. Känslan är att den här matchen kommer ruggigt rätt för oss nu. Den kan förhoppningsvis också medföra att vi får en bra känsla med oss efter matchen. Men först och främst vill jag se att vi gör en riktigt bra prestation och vinner. Det kan medföra mer positivt än bara den vinsten.