Robin Jonsson har varit med laget på isen sedan mitten av oktober, men har inte tränat ishockey för fullt sedan februari i början av 2014.
I måndags var han dock med under alla övningar och pressade kroppen allt vad som gick. Resultatet - ett brett leende.
– Det var kul. Klart att det är ovant. Även om jag har varit på is ett tag nu så blir det ett moment till och det kanske absolut svåraste momentet i hockey, att ha koll på allting när det far lite andra spelare runt om en, säger han.
Hur kändes ryggen?
– Klart jag känner av ryggen, men de besvär jag hade då är borta. Nerver och muskler känns av och jag är ju inte 18 år längre. Men det är ingenting som oroar mig efter i dag. Sedan får vi ta ett pass i taget och utvärdera hur det känns. Det är viktigt att jag är ärlig mot mig själv och inte kör den gamla klassiska, bara biter ihop och kör. Känns det inte bra är det ingenting som säger att det skulle vara kört för den skull. Vi måste bara utvärdera och överväga allt som händer med kroppen utifrån det jag gör.
När hoppas du vara redo att spela?
– Målsättningen nu är att träna december ut. Sedan sätter vi upp en ny målsättning efter det.
Är det så du har jobbat under hela rehabiliteringen?
– Jag har försökt att göra det. Ibland har man behövt hjälp för att klara av det, ibland har det gått sämre och jag har blivit tvungen att backa av.
Hur svårt är det att ta en dag i taget när laget går tungt i serien?
– Jag får försöka att koppla bort det. Missförstå mig rätt, jag är jättefrustrerad över att det är som det är, framför allt när man inte kan vara där inne och hjälpa till med spelet. Samtidigt vet att jag har en egen uppgift att göra och gör jag den rätt kan jag fortsätta att spela. Gör jag fel är det kanske slut.