Tomas Holmström hade under sina 15 säsonger i NHL sitt ”kontor” mitt i ansiktet på motståndarnas målvakt och det var ett spel som han var bäst i världen på. Efter att karriären tog slut så hade familjen tankar på att stanna kvar i USA, men de valde till slut att flytta hem till Piteå igen.
– Jag har alltid känt mig som helsvensk. Det har varit tuffare för ungarna då de är födda och uppväxta i USA. De är helt enkelt jänkare och det är klart att de saknar sina kompisar från Detroit och vill de när de blir äldre flytta tillbaka så är det inga problem då de är amerikanska medborgare.
Men du blev pitebo direkt?
– Nja jo, men jag har alltid varit pitbo, säger Holmström och skrattar.
Det var dock ingen självklarhet att riva upp bopålarna i Michigan, Detroit, efter 15 år. Själva flytten föregicks av helt andra planer för familjen Holmström.
– Vi pratade länge om att bygga i USA. Det som avgjorde var att vi har släkten här hemma och det sliter mer och mer att flyga långresorna från USA hit.
Blev det som du hade tänkt dig?
– Jag vet inte vad jag hade föreställt mig innan vi flyttade hem. Jag gillar vintern, naturen och att fiska och det känns som om att jag gör mera här än när vi bodde i USA.
Det tog inte mer än ett par månader innan Tomas Holmström hade hittat sin nya vardag. Tidigt i höstas så såg Tomas Holmström till att bryta tiden som hockeypensionär.
– Vi köpte ett företag där vi tar hand om länstrafikens väderskydd (busskurar). Vi rengör, reparerar och sätter upp reklam på dem.
Holmström minns den tuffa tiden i Detroit då bilindustrin gick på knäna som något av det värsta han har upplevt. De ekonomiska problemen ledde till slut till att Michigans guvernör Rick Snyder begärde staden Detroit i konkurs.
– När kraschen kom så var det riktigt illa i Detroit. Vi hade grannar som var tvungen att flytta då de blev utan jobb och andra flyttade till andra delstater för att få behålla sina jobb. Det var tufft, skittufft och det går att jämföra krisen med den vi hade i Sverige då när räntorna skenade.
– Nu har det vänt och innerstaden håller på att byggas upp igen och folk har börjat flytta tillbaka till Detroit igen. Det känns som om att Detroit börjar få liv igen.
Fortfarande har Holmström lite svårt för att följa en hockeymatch utan att suget kommer tillbaka.
– Det är klart att jag saknar ishockeyn. Speciellt när jag ser Detroit på TV:n eller när jag är på plats. Matcherna mot Colorado var speciella med alla olika karaktärer i lagen och alla fighter. Det jag saknar mest är så klart slutspelet för varje gång när vi drog igång så hade jag gåshud.
I Sverige diskuterar man om att minska antalet matcher. Vad tycker du om det?
– Att spela 40-45 matcher innebär att du nästan bara kommer att träna och det är ju inte så kul. Jag skulle inte tycka att det är bra för som spelare vill du spela matcher så är det bara, men det kanske är så att publiken inte räcker till 55 matcher.
Holmström presenterades under hösten tillsammans med Niclas Wallin som mentorer för spelarna i Luleå Hockey och trots att det har gått några månader sedan dess så är fortfarande mentorskapet inne i sin linda.
– Vi har varit ned några gånger för att träffa grabbarna. Jag har ju inte varit hemma så länge och för att det ska fungera så måste vi få lära känna spelarna först. Just nu känns det som om att jag i första hand har velat landa med familjen och dit är jag på väg nu.
Det största problemet med SHL i dag är enligt Holmström ytorna på isen.
– Jag har ju alltid föredragit de små rinkarna och jag hade gärna sett att man i Sverige hade minskat storleken. På de mindre rinkarna händer det mycket mera. Det finns inga ytor att snurra på i hörnen och det blir ingen dötid i anfallszon.
Sitter du och tänker på det när du ser SHL-hockey?
– Varje gång, säger Holmström slutligen.