I den konsten har Luleå varit sämre sett över säsongen, men bättre under slutspelet – tolv mot elva.
En stor förklaring till det är målvakten Joel Lassinantti som har visat att det där med press är någonting som han hanterar hyggligt. För ärligt talat, utan honom hade aldrig Luleå spelat sju matcher. Den vetskapen borde också kunna lugna ner hans lagkamrater.
Någonting som borde oroa mer är offensiven.
Under grundserien var det stundtals inte Luleås anfallsspel som var anledningen till att laget inte gjorde fler mål. Snarare skickligheten hos spelaren när läget kom.
I slutspelet ser jag en annan tendens. Där är spelet mer effektivt, men chanserna för få.
En oväntad kan vara deras byten.
Långa och intensiva byten sliter hårt på spelarna och ju längre matcherna går, desto svårare blir det att hitta energi till anfallsspelet. En elittränare som jag pratat med hade uppmärksammat att det var en punkt där han såg en bättre disciplin hos Frölunda.
Kan det avgöra kvartsfinalen?