Pernilla Winberg, Melinda Olsson och Elin Holmlöv.
En trio som i fjol producerade 71 poäng tillsammans har lämnat Munksund.
Lägg därtill kanadensiskan Jennifer Wakefield som dominerade stort i slutspelet och den här säsongen kommer varva spel i Linköpings damlag och Guts herrlag i division III.
Det är ett par tunga tapp som MSSK står inför.
Ändå siktar klubben på att vara minst lika bra som i fjol. Kanske till och med bättre än den semifinalplats som laget då nådde.
– Målsättningen är inte alls omöjlig. I fjol fanns spetsen, men i år har vi en bredare trupp, säger den nya tränaren Anders Eliasson.
37-åringen kommer från Leksand och ska i år ersätta Fredrik Glader.
De två pluggade faktiskt tillsammans på gymnasiet i Vilhelmina på hotell- och restauranglinjen.
Efter att ha testat på branschen kände Eliasson att han ville göra något annat och hamnade inom byggskrået.
– Jag var trött på att jobba när alla andra var lediga. Så jag började som lärling för 17–18 år sen och sedan dess har jag hållit på med bygg.
I och med flytten till Norrbotten har Anders Eliasson också fått ett jobb som snickare på ett byggföretag.
När Kuriren träffar Munksundstränaren snickrar han och kollegan ett stort garage vid Lövudden.
– Det är suveränt en sån här dag att få vara ute och röra på sig lite grann.
Drömmen är ändå att kunna syssla med ishockeyn på heltid. Den verkligheten finns dock inte på damsidan – inte än så länge. Då krävs det att man har ett annat jobb också.
– Ja, det måste man ha. Jag vet att Leksands nya tränare Jens (Nielsen) är kvar på vaktmästeriet och har hand om hockeygymnasiet. Det är tre jobb – men inom hockeyn i och för sig.
Du har kvar dina tre söner och familjen i Leksand, hur går den biten?
– Det fungerar ganska bra när man kan ha videosamtal. Självklart finns det dagar som jag längtar efter dem mer, det är inget konstigt. Å andra sidan kan det vara ganska skönt att ha familjen en bit ifrån. Om vi haft en träning en kväll behöver jag inte skynda mig hem och ha dåligt samvete för att jag har för lite tid. Det blir inte så mycket över till annat än jobb och hockey.
Flytten på 80 mil har gått bra och han konstaterar att det var en chock när han kom till Piteå och insåg vilken sportstad det är.
– Det pratas och skrivs om allt från juniorhockey till oss. Du har fotbollen med väldigt många lag, längdskidor som är långt fram och handbollslag som börjar bli duktiga om jag förstår det rätt.
Vad tycker du generellt om publiciteten kring ishockey på damsidan?
– Det behöver bli större. Det måste vi jobba på varenda dag. Att jag får en intervju nu är suverän marknadsföring. Dessutom har vi fått en meriterad förbundskapten i Leif Boork som drar i mycket trådar så det börjar hända saker.
Förra veckan var Boork på besök i Piteå och hälsade på Munksundsspelarna.
– Han sitter inte på sitt kontor i Göteborg och pillar sig i naveln och tycker allt är frid och fröjd, utan visar sig i klubbarna. Han är seriös i det han gör, säger Eliasson.
Vad sa han?
– Det var lite kul, för han erkände att Munksund har varit ett ganska stort mörkt hål och att det varit långt att åka till Piteå för en träning eller en spelare.
Emma Eliasson är en given spelare i landslaget, men har valt att ta uppehåll, hur ser du på det?
– Hon har sin fotboll i Kiruna och det tar ganska mycket tid och ork med landslaget. Med årets hemma-VM ligger de säkert ute i alla fall 90 dagar på ett år – och hon har inte närmsta vägen heller. Hon skulle säkert vilja ha ett guld, men är väl också realist. Ett guld för svenska landslaget är tyvärr ganska långt bort.
Hon har spelat både back och forward tidigare, var vill du använda henne?
– Jag ser henne som Sveriges bästa back och kommer nog mestadels använda henne som det.
Och för din del är det positivt att ha en motiverad Emma Eliasson i klubblaget?
– Oja, oja. Det är det. Sen har vi fler som till exempel Rebecca Stenberg som har varit med landslaget. Han (Boork) blev också intresserad av fler spelare.
Vilka?
– Emelie Jönsson och Kristin Andersson. Lisa Ekberg var han också väldigt intresserad av. Och så Maria Omberg så klart. Hon är verkligen "up and coming" och tränar med Luleås J18-lag ibland och gör bra ifrån sig. Det är en grym målvakt.
På försäsongen har Munksund mött Kärpät, finska mästarinnor för två år sedan. Den matchen vanns med 3–0, en klar förbättring jämfört med 1–7-förlusten senast lagen möttes. Särskilt med tanke på att Anders Eliasson bara hade 14 spelare att tillgå och fick spela boxplay en hel period.
– I dagsläget är vi 18 (utespelare) plus 2 (målvakter) på kontrakt. Några är med och tränar, men har inte bestämt hur de vill satsa.
Varför är trupperna mindre än i till exempel SHL?
– Det finns väl egentligen inget lag i riksserien som spelar på fyra femmor. Alla spelar på tre femmor.
Varför?
– Om jag hade ett bra svar skulle jag ge det. Jag skulle också vilja spela på fyra femmor. Vi provade det i Leksand, men det blev lite frustrerat och vissa spelare måste ha mycket speltid för att bli bra. Sen har vi inte alla specialspelare. I SHL kanske vissa bara spelar boxplay. Tyvärr är det en ekonomisk fråga också. Skulle jag plocka med 22 spelare till bortamatch blir det dyrare än om jag tar med 17.
Vilka spelare i Munksund behöver ha mycket speltid?
– Ingen har krävt någon speltid av mig – än så länge. Nu under träningsmatcherna har alla fått spela, men till serien kommer jag ställa upp med bästa laget.
Det är premiär i helgen och Munksund/Skuthamn inleder med bortamatcher mot Sundsvall och just Eliassons förra klubb, Leksand.
Stora seriefavoriter är Linköping som värvat starka namn. Även AIK och Leksand nämns som topplag.
Men där hoppas Munksund också finnas med i snacket – om deras egen målsättning ska uppfyllas.