Dokument: Guldlagets resa – från uterinken till eliten

Det började på uterinken i Munksund i mitten av 90-talet. Ett hockeylag för damer startade och resan mot eliten tog sakta men säkert fart.

Målvakten. Sara Sundqvist LHF/MSSK.

Målvakten. Sara Sundqvist LHF/MSSK.

Foto: Patrik Häggqvist

Ishockey/Piteå2016-03-20 17:06

Stefan Bäckström var fotbollstränare för sin dotters lag i Munksund och när säsongen var slut började han fundera på hur laget skulle hålla igång under vintern.

– Det var tråkigt att springa flera kilometer på vägen, så då föreslog någon att vi skulle åka skridskor på uterinken i Munksund. Mitt hjärta har alltid klappat för hockey och jag har själv varit hockeydomare, men just då fanns det inget lag för tjejer, berättar Bäckström som uppskattar att året var 1994.

Han fortsätter:

– Vi började träna på rinken en till två gånger i veckan. Vi var ungefär 10-12 stycken från början men snabbt blev vi ett 20-tal. Jag märkte att intresset fanns så vi bestämde oss för att en sätta upp affischer i skolorna och hade en träff i klubbrummet.

Bäckström trodde att det skulle komma några stycken.

Det slutade med 45 tjejer.

– Jag var lite överraskad att det kom så många. Det trodde jag inte. Vi bestämde oss för att börja träna och efter ett tag var vi en stomme på ungefär 25 tjejer. Då la jag min fotbollskarriär på is och började satsa på hockey.

Vad fick ni för reaktioner när ni startade ett damlag i hockey?

– Ibland upplevde man att folk undrade vad det är som katten har släpat in. ”Vafan, inte ska tjejer spela hockey”. Att vi kom och tog istid från andra lag. Men han som var kanslichef i Piteå Hockey på den tiden, Birger Sjöberg, ställde upp till 150 procent och såg till att vi fick istider. Med tiden så förändrades åsikterna och folk började respektera damhockeyn.

Efter tre säsonger av träningar och matcher mot lag i Västerbotten samt killag tog seriespelet fart 89–99.

– Först var det lek och skoj men ju bättre tjejerna blev ju seriösare blev det. Efter ett tag räckte inte mina hockeykunskaper till och jag kunde inte lära tjejerna något mer.

Bäckström ringde till Roland Backlund för att kolla om han var intresserad av att träna laget.

– Han sa att han skulle höra av sig, men jag tänkte att han bara sa så för att vara vänlig. Men efter ett tag ringde han och tyckte det lät spännande.

När Backlund tog över MSSK tog laget stora kliv.

– Det var han som startade resan mot eliten. Han hade ett helt annat tänk och såg på tjejerna med helt andra ögon. Han lyfte laget och är den stora anledningen att laget har gått så långt.

MSSK gick upp till högsta serien 2010/2011 och blev snabbt ett stabilt slutspelslag. Efter säsongen 2012–2013 tackade Roland Backlund för sig och Dick Andersson tog över tränarjobbet. Men det skar sig mellan honom och laget och plötsligt var MSSK utan tränare.

– Jag och sportchef Ulf Viklund fick tips, oberoende av varandra, om Fredrik Glader. Han tackade ja och gjorde en fantastisk säsong.

Förhoppningen var att Glader skulle bli kvar, men när han blev erbjuden heltidsanställning i Luleå Hockeys verksamhet tappade MSSK sin ledare.

Men det blev inte negativt.

Tvärtom.

Det blev början på ett samarbete som i dag är en succé.

– De sista åren fick spelarna lite hjälp med att köpa utrustning. Tjejerna har aldrig haft något. De fick en femhundring då och då men det handlade bara om löjliga pengar. Vi hade svårt att få ihop budgeten till att fara på alla bortamatcher och tränarna tränade i princip gratis.

Glader var medveten om MSSK:s situation och ville hjälpa klubben så han började prata med Luleå Hockeys styrelse för att få igång ett samarbete.

– ”Fredde” ligger bakom att vi fick igång ett samarbete mellan Munksund och Luleå. Han insåg att Munksund inte orkade så länge till och att kostnaderna drog iväg. Han är en eldsjäl och fantastiskt tränare.

För lite mer än ett år sedan kom klubbarna överens att bli ett gemensamt lag under LHF:s organisation. Hemmamatcherna fördelades i Coop Norrbotten Arena och LF Arena i Piteå. Dessutom blev Fredrik Glader tränare för laget igen.

– Det blev en jätte, jättebra lösning. Det känns fint att Munksund lever kvar ändå. Visst kändes det i hjärtat när man varit med och startat upp laget, men man måste ändå vara realist. Jag förstod att det skulle bli ett bra lag, men jag trodde inte att så här bra. Spelarna och ledarna har gjort ett kanonjobb. Jag är väldigt stolt.

Fotnot: Texten är skriven innan finalserien var avgjord.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!