Videon är inte längre tillgänglig
Bröderna Daniel och Henrik Sedin gjorde 14 poäng vardera i slutspelet 2000 som juniorer.
15 år senare slogs rekordet.
Av en 18-åring från Moskosel utanför Arvidsjaur.
Axel Holmström gjorde 18 poäng (7 mål/11 assist) på 15 matcher i SHL-slutspelet när Skellefteå till slut förlorade finalserien mot Växjö med 2–4 i matcher.
– Det blev mycket snack, men jag försöker att inte bli för bekväm eller nöjd. Jag vill inte falla tillbaka och bli trygg utan jag vill hitta nya mål att sträva efter. Jag försöker lägga det bakom mig, men givetvis var det en extremt kul grej. Synd att vi inte kunde vinna till slut, säger Holmström till Norrbottens-Kuriren.
Ishockeyn har han i blodet. Redan som tvååring tog han sina första skär i Moskosel och sedan gick karriären vidare i MG Hockey innan han som 13-åring flyttade till Skellefteå.
– Min pappa var en gammal hockeyspelare och farfar också. Jag testade och sedan har det suttit i. Det har varit en jäkligt rolig resa, säger han och blickar ut över parkeringen utanför Skellefteå Kraft Arena.
Redan i årskurs sju stod han inför ett vägval.
Flytta till kusten och satsa på hockeyn eller bli kvar på hemmaplan.
Hans eget val var enkelt, men det gällde för familjen att ställa upp också.
– Vi bodde i Arvidsjaur hela familjen och när det kom till att ta ett beslut låg jag efter i den fysiska delen. Jag bestämde att jag ville flytta redan i årskurs sju, två år före hockeygymnasiet. Jag var lite för ung för att flytta själv och då ställde pappa upp, skaffade jobb i Skellefteå och flyttade med. Jag är väldigt tacksam för det och för mamma som ställde upp så att vi två kunde dra iväg, säger Axel Holmström.
– De två år var fruktansvärt viktiga för mig. Jag fick jobba ikapp de andra killarna före hockeygymnasiet.. Extremt viktigt.
Hur kunde du vara så målmedveten i årskurs sju?
– Att få leva på hockeyn kom på magkänsla. Det har varit en dröm före årskurs sju att spela i Skellefteå AIK och förhoppningsvis ännu högre upp.
– Skellefteå fixade in mig i en bra klass på Norra Hammar. Det var killar där som jag hade tränat med här i Skellefteå och jag kom in bra och hamnade i en riktig hockeyklass. Jag pratade mycket med Lasse Marklund och fick även stor hjälp av pappa.
När vi träffar Axel Holmström är det en vanlig dag i Skellefteås försäsongsträning. Klubben och fystränaren Stefan Thomson vill inte ha någon insyn och vi tillåts inte vara med.
Men Axel Holmström återberättar:
– I dag hade vi en delad konditionsträning. Några sprang 800 metersintervaller uppe på Vitberget, några cyklade uppför berget, några körde rodd i crossfit-gymmet. Det är specifikt uppdelat vad de tycker att man behöver. Det var jobbigt i dag, men jag ska in och köra ett till pass snart igen.
– Sebastian Aho spydde tre gånger, Elias Edström hade strul med andra vägen...
2014 draftades Axel Holmström i femte rundan av Detroit Red Wings. När han åkte över till NHL-klubben fanns det ett givet nummer – #96.
– Holmström är väldigt stor där borta. Tröja nummer 96 hängde redan på min plats när jag kom dit. Jag valde den inte själv. Några fans hade åsikter om jag hade rätt att bära den eller inte så jag var tvungen att förklara att det inte var jag som valde. Materialarna och tränarna tyckte det var en kul grej och de kallade mig ”Lill-Homer”.
Ni är inte släkt?
– Nej, jag föddes faktiskt i Piteå, men jag är inte släkt med Tomas Holmström.
Vad kan du ge för tips till andra unga spelare för att behålla fötterna på jorden?
– Jag har tänkt på det själv att inte bli för bekväm eller nöjd. Slutar du bry dig och får för dig saker så kommer det att ta stopp och då är du i alla fall inte nöjd när du blir äldre. Sedan har jag väldigt bra hjälp från föräldrar och kompisar. Sedan gäller sunt förnuft. Min dröm var inte ett bra slutspel utan min dröm är att spela hela min karriär på så hög nivå som möjligt.
Och pappa är numera i Luleå Hockey?
– Ja, det stämmer. Han började som tränare här i Skellefteå för årskullen innan mig, men fick ett bra erbjudande av Luleå för två år sedan. Jag var äldre och flyttade in till en egen lägenhet. Det är kul för honom, men sedan är det lite dispyter mellan oss ibland, men det får man ta.