Fotboll

I torsdags spelade Luleå Hockey mot Rögle. Klubben firade 40 år sedan den första seriematchen, samtliga lagkaptener från klubbens historia var på plats, inklusive en fotbollsspelare. Emma Eliasson har tagit klivet in på Notvikens mittfält sedan hon remmade av sig skridskorna i våras och nu stod hon och mumsade korv medan Chris Abbott skrev autografer. Hon tvivlade inte en sekund när jag frågade om hon var spattig inför helgens avgörande.

– Äh, inte då. Vi vinner. De kommer att bli nervösa.

Artikelbild

| Flyttar ner. IFK Luleås hopp om fortsatt spel i ettan tog slut i och med söndagens förlust mot Brage.

Låt oss slå fast att Emma Eliasson var en bättre ishockeyspelare än hon är tippare.

Notas ägde den första kvalmatchen, på hemmaplan, och Ljusdals 2-0 i det mötet var djupt missvisande. Jag kan förstå att det fanns visst hopp, en tro, i laget om att en vändning faktiskt skulle vara möjlig. På plats i tälthallen i Ljusdal visade sig verkligheten vara en annan. Notviken hade svårt att skapa klara chanser mot hemmalagets brutaldefensiv och några halvchanser efter hörnor var det närmaste Notas kom. Istället nickade Amanda Hagelberg in 1-0 strax innan paus, Sanna Signeul lade två nya fullträffar till de två hon gjorde i Luleå, det var aldrig någon som helst diskussion.

Notvikens båda anfallare Jenny Nilsson och Anna-Lisa Vestin har gjort sammanlagt 29 mål i serien. Mot Ljusdals backlinje skapade de knappt en målchans på 180 minuter. Det säger mer om kvalitén på motståndet än om deras insats – för Ljusdal var fruktansvärt bra.

Någon nervositet existerade inte över huvud taget, Notas fick inga fördelar för att hemmalaget drabbades av mentala kramper. När kvalet var över hade Ljusdal vunnit med sammanlagt 5-0 och gått obesegrat genom både seriespel och kval – trots att det inte saknats kompetent motstånd.

Artikelbild

| Kvar. Notas tränare Birger Grahn är redan klar för nästa säsong.

Det tyder på två saker. För det första: Ljusdals spelare är väldigt, väldigt säkra på vad de ska göra för att vinna. För det andra: Notviken var inte tillräckligt bra för att skapa tidsnöd och stress, för att låsa upp dörrarna i Ljusdals försvar och släppa in osäkerheten.

Samtidigt, på andra håll i fotbollslänet, var det fler resultat som gick emot de norrbottniska lagen. IFK Kalix föll även på bortaplan mot Mora och får nöja sig med ännu en säsong i division III. Assi fick bara en poäng med sig från fredagsmötet med Kungsbacka och ligger nu blott en poäng före närmast jagande lag i kampen om den allsvenska platsen. IFK Luleås hopp om att hålla sig kvar i division I har i praktiken varit ute rätt länge, efter hemmaförlusten mot Brage fick klubben ge upp även den teoretiska drömmen.

Artikelbild

| Tätt i toppen. Assis Fredrik Söderholm fick se sitt lag kryssa borta mot Kungsbacka.

Det ser ut som en riktig katastrofhelg för norrbottnisk fotboll.

Men jag vet inte riktigt, jag.

Låt oss skifta perspektiv ett tag. Ljusdals avancemang till elitettan fick kommentatorerna från Hälsingland att jubla – och det är inte så konstigt. Ljusdal är nämligen det enda elitlag som existerar i fotbolls-Hälsingland. I Norrbotten är verkligheten en annan.

På damsidan har vi en naturlig stege med Piteå i allsvenskan, Assi i elitettan och Notviken i division I. Alla tre är lag för övre halvan i respektive serie, alla tre klubbarna tar oerhört seriöst på sin verksamhet. Under dem finns Alvik, AFC Luleå, Infjärden, Kiruna och Trångfors – det är svårt misslyckas med att hitta ett lag på rätt nivå som fotbollsspelande kvinna i Norrbotten.

För herrarna ser det naturligtvis mörkare ut – men jag vill ändå påstå att det finns hopp. Lag från länet fortsätter att slåss i toppen av herrtrean, för avancemang till tvåan – där vi har fyra norrbottniska lag nästa säsong. Ja, det saknas en självklar ledare, en elitförening som alla andra kan spegla sin verksamhet i, men i grund och botten är IFK i en fantastisk situation för att vara ett lag som misslyckats fullständigt. Man kommer att kunna reparera ekonomin under kommande säsong, man kommer att ha gott om publik på matcherna och man kommer att ha alla förutsättningar för att skapa en positivare bild än de gråtoner som målas av att slåss i botten.

Det finns inget självändamål med att spela i ettan om man inte har varken trupp eller ekonomi för att klara av det. Nästa säsong kommer IFK Luleå att kunna andas – det syret måste föreningen använda till något vettigt.

Annars finns det åtminstone två lag till i samma serie som vill ta över i toppen.