Poängen som delades ut på Kalix IP i går är precis lika mycket värd som den som det spelas om i februari. Då möts Kalix och Tillberga på nytt. Skillnaden är att den matchen mycket väl kan vara uppskriven som en ödesmatch.
Kalix Bandy såg långa och många stunder ut som ett rutinerat elitserielag. Äckligt disciplinerade bakåt, men med ett fyndigt och moget anfallsspel. Och med den individuella kompetens som ett par spelare besitter offensivt innebär ett vattentätt försvar att chansen att vinna alltid finns. Men trots utklassningen ska inte laget höjas bortom skyarna. Inte än.
Tillberga var blekt. Riktigt blekt till och med. Inte ens den annars så färgstarke Pelle Fosshaug gjorde något väsen av sig. Det säger ganska mycket om en bandyprofil som skapat en och en annan rubrik under sin karriär.
Johan Sundquist visade på nytt att han i allra högsta grad håller elitseriesnitt. Utvecklingskurvan för 21-åringen från Nyborg kan knappt kallas för en kurva. Linjen pekar spikrakt uppåt.
För mindre än ett år sedan bevakade jag en av Kalix allsvenska matcher. Bredvid mig på pressläktaren satt nämnde Sundquist och förde statistik över missade och lyckade passningar. Den sysslan lär han ha aldrig mer tvingas till.
Han visade upp hela registret i matchen. Hörnmål, dribblingsmål och skott utifrån. Skytteligavinsten i Champions Cup var ingen tillfällighet - han är i elitserien för att stanna.
Men det är inte bara Johan Sundquist som har acklimatiserat sig snabbt till den högre nivån. I Kurirens bandybilaga inför säsongen sade målvakten Björn Hellman att han bara släpper in turmål. En viss överdrift naturligtvis, men mot Tillberga var det i princip bara slumpen som var nära att överlista honom. Resten var han säkerheten själv på och några räddningar var riktigt svettiga.
På andra sidan stod den förre HT-målvakten Marko Herajärvi. Inför säsongen hade Kalix kontakt med finländaren som utsetts två år i rad till världens bäste på sin post. Men klubbens svar var: "Vi vill satsa på Björn Hellman". I går var det nog ingen som ångrade det beslutet.
I övrigt:
Beslutet att sätta in skytten Jimmy Berglund i laget var ett genidrag.
Simon Viklunds konstaterande att brorsan Emils skridskåkning håller världsklass var nog ingen överdrift.
1.065 på läktaren kändes som en snällt räknad siffra. Men ett klart lyft jämfört med fjolårets snitt på under 300 per match. När Kalix pratar om att hemmaborgen ska vara ointaglig menar man så klart inte för publiken.