Att det skulle bli bandyspelare av bröderna Simon och Emil Viklund var kanske inte så konstigt. Med den tidigare spelaren och Nyborgstränaren Roland Viklund som pappa kan man säga att syskonen fick en hjälpsam knuff in i sporten.
- Man stod väl på skridskorna redan när man var två år gammal, säger 25-årige Simon Viklund.
Den fem år yngre brorsan Emil var inte sen att haka på.
- Han såg väl hur lätt det gick för mig, säger Simon och ler.
Eftersom det skiljer fem år mellan de två bröderna var det först i A-laget i Nyborg som de spelade tillsammans för första gången. Efter ett flertal lyckade i år i division I-laget fick större klubbar upp ögonen för duon. Det ryktades om en övergång till HT Bandy som då tagit klivet upp i elitserien. Men Viklundarna valde allsvenska Kalix Bandy.
Intresset har svalnat
- Jag har då aldrig pratat med någon i Haparanda, säger Emil Viklund.
- Nej, då hade jag hellre lagt av i så fall. Jag pluggade i Luleå och tyckte det var nog långt att åka till Kalix, fyller Simon i.
Och att det blev Kalix ångrar nog ingen av de Nyborgsfostrade spelarna i dag.
Under andra året i klubben var de med när laget i fjol vann allsvenskan.
Trots framgångarna den senaste tiden har bandyintresset svalnat en del på orten jämfört med senast som Kalix var i elitserien. I fjol snittade laget en blygsam publiksiffra på 335 personer per hemmamatch.
"Inte så jävla ljust"
- Det var mer folkfest förut när det var bandymatcher, minns Emil Viklund.
- Kalixbor är lite speciella - tämligen kräsna. Man vill ju på något sätt att man ska stötta det som finns på orten. Men man uttrycker sig inte så positivt i Kalix kommun. Hellre säger man att "de är inte så dåliga" än att "de är ganska bra", menar Simon Viklund och fortsätter.
- Samtidigt var de ju fruktansvärt bra några år. Så det är klart att man blir bortskämd.
Hur bra är dagens Kalix Bandy då?
- I ärlighetens namn ser det väl inte så jävla ljust ut. Vi kommer från en lägre division, har ett relativt ungt lag, har bara spelat 7 träningsmatcher jämfört med 20-30 som alla andra lag och har bara tränat på stor is två gånger, säger Simon Viklund innan han kommer på sig själv.
- Men nu var det väl det positiva vi skulle ta fram. Du ser ju - man märker att vi också är från Kalix, säger han och skrattar.
- Det positiva är väl att vi i matcherna har känt att vi har lika bra bandyspelare som de andra - det är inte det som är skillnaden.
Olika personligheter
Att spela i samma lag som sin egen bror brukar vara upplagt för kontroverser. Men varken Simon eller Emil kan komma ihåg ett enda bråk. Det skiljer också mycket mellan deras spelstilar och personligheter.
- Emil är oerhört fysisk och har samtidigt bra skridskodriv. Det finns inte många i världen som matchar det, menar Simon.
- Så har det känts - när det flyter på så har de i elitserien också svårt att hänga med. Men man är ju inte nöjd för det, man vill ju bättre på den biten hela tiden, säger Emil.
Siktar mot toppen
Men det är inte från sin äldre bror som han har lärt sig åka skridskor.
- Nej, jag är lite stappligare på skridskorna och mjukare runt midjan. Jag har mina fördelar i annat som spelförståelse och gott målsinne, säger Simon.
Även om det skiljer mycket i spelstil och personlighet så är de överens om en sak. Kalix ska klara sig kvar i elitserien. Simon Viklund tippar till och med på slutspel för sitt lag.
- Vi siktar mot toppen så får vi se var vi landar. Det känns som att vi kan ta poäng av vem som helst och i slutändan behövs det inte så mycket för att klara sig kvar, säger han.