Det här är året då Luleåkanotisten Joel Elenius fått göra sin debut i världscupen.
Det är också året då han vill nå bra resultat på stora mästerskap.
U23-EM i Mantes en Yvelines började i torsdags och Elenius har själv fått se sina landslagskamrater köra medan han väntat på sin tur.
Nu på lördag är det dags. Kval i K2 200 meter tillsammans med Johan Lilja, Lidköpings kanotförening.
Det är med en rigorös uppladdning som 20-åringen förberett sig. Eller vad sägs om 10–11 paddlingspass, tre gympass och 1–2 löppass i veckan?
– Det är mycket, man hinner inte med mycket mer. Tre träningar om dagen och en och en halv vilodag under veckan. Det går åt mycket energi till att träna så när jag inte gör det är det mest ryggläge, kolla på serier och uppdatera facebook, säger Joel Elenius när Kuriren träffar honom på Luleå kajakklubb innan mästerskapet.
Målet är att vara bland de fem bästa på U23-EM och kvala in till U23-VM senare under sommaren.
Det kan låta som en ovanligt hög träningsdos den här säsongen, men faktum är att Luleåkillen legat på samma volym de två–tre senaste åren. Däremot har intensiteten på passen ökat mycket – framförallt sedan Martin Hunter tagit över som ny förbundskapten.
– Han lägger upp träningen och jag följer programmet slaviskt. Tidigare lade jag upp träningen helt själv, nu ser det väldigt annorlunda ut. Han kör mycket mer korta och högintensiva syrepass som är mycket mer slitsamt för kroppen att träna efter.
Tanken med upplägget för Elenius är att utvecklas ännu mer på det han redan är bra på. Det vill säga 200 meter.
– Tidigare var jag mycket mer allround och bättre på 1.000 och 500 meter. Nu har jag blivit ganska mycket snabbare på 200. Jag har också blivit betydligt mer startsnabb.
Hur tränar du det?
– Ofta när man tränar kör man flygande starter eftersom det belastar mindre. Men nu innehåller nästan alla pass stilla starter så jag får träna på det. Det är slitsamt för axlar, men å andra sidan får jag nöta in en startrörelse och träna på att hitta grepp i vattnet så jag kommer iväg snabbt.
U23-EM och VM i all ära, men i framtiden siktar Joel Elenius på det största av alla mästerskap – OS.
Om sex år hoppas han vara med i Tokyo.
– Det vill jag köra, det är mitt mål. Jag är skeptisk till om jag är med 2016, det tror jag faktiskt inte. Långsiktigt är det 2020 som känns mest realistiskt – det är vad jag tränar för.
Har du förutsättningarna just nu för att ta dig dit?
– Inte just nu. Framförallt måste jag jobba under vintern, så träningsmängden dras ner ganska rejält. För att bli bäst i världen måste jag träna året om. Jag skulle också behöva mer sparring för att utvecklas det lilla sista.
Men det är som sagt en bit bort. Först väntar EM.