Det har gått en och halv månad sedan det stod klart att Luleå Hockey tog hem segern och SM-titeln på hemmaplan i Coop Norrbotten arena. Sedan 1996 har Norrbotten väntat på ögonblicket. En av dem som fixade hem SM-bucklan till länet var Kirunasonen, Einar Emanuelsson, som var på plats i sin barndoms hall, Lombia, för att skriva autografer och träffa fans sin sista arbetsdag innan semestern.
– När man spelar har man som mål att vinna så det är häftigt att ha fått vara med om det. Nu är det ett tag sedan vi vann och det har varit mycket firande. Men att få ta hit bucklan är roligt. Det är många här som man känner igen. Det är annorlunda att komma hit och det är inte så stor stad så jag känner ju igen folk, säger han.
Många kom för att få sina matchtröjor, t-shirtar och kepsar påskrivna. Klart står att Kirunaborna uppskattar Einar Emanuelsson.
– Det är här man har hållit på med hockey. Jag är här i en liten annan roll nu och det är svårt att vänja sig men det är roligt att vara här. Man har spenderat otroligt mycket tid här, åkt på isen och kollat matcher. Här på Lombia är det sig ganska likt. På Matojärvi där vi höll till när man var yngre ser det annorlunda ut för de har gjort om där. Det är mycket minnen, säger Einar Emanuelsson.
Einar Emanuelsson har varit Luleå Hockey trogen under många år som spelare men har också ett förflutet i Kiruna IF. Hockey och Kiruna går hand i hand skulle nog många Kirunabor skriva under på.
– Har man vuxit upp här så betyder hockeyn jättemycket. Ishallarna har man spenderat mycket tid i. Det har handlat mycket om hockey och träningar. Nu på senare år är det Lombia som man varit på. Många vänner är sådana som man har spelat med. Det är svårt att sätta ord på det men det betyder mycket.
Är du ofta i Kiruna nuförtiden?
– Det blir tyvärr alltmer sällan. Jag ägnar mycket tid åt min hockey så jag är ganska upptagen. När jag är ledig försöker jag åka hit då och då, under julen och så. Jag har fortfarande vänner och familj och släkt kvar här.
Men åter till bucklan och vinsten. 2022 var en framgångsrik säsong för Einar Emanuelsson och då var Luleå Hockey snubblande nära att vinna guldet men förlorade mot Färjestad i en rafflande finalserie.
– När man varit så pass många år i klubben så känner man att vissa år är man närmare än andra och 2022 var det riktigt nära. Det var tufft när vi förlorade avgörande game-seven, men det är häftigt att vi vann nu. Det är så många i laget som var med även då när vi förlorade och det är kul att nu få sitta som vinnare.
Han har ett stort publikstöd. Inte minst från hemmapubliken på H-läktaren i Coop Norrbotten arena.
– Ibland går det bättre och ibland sämre. Jag har haft tuffare perioder men jag är extremt tacksam för att det varit ett sådant stort stöd. Det betyder mycket.
Nu ska du ha semester och sedan gäller det att ladda upp igen för en ny säsong. Blir det tuffare att gå in i nästa säsong som vinnare?
– Allt runt det här har varit så extremt roligt. Hela slutspelet har varit fantastiskt och det har istället gett mersmak. Jag skulle inte säga att det är tuffare. Det blir ju en ny utmaning att leva upp till framgången och man vill vara med och kriga i toppen hela tiden.
Vad betyder vinsten för dig personligen?
– Man har målet varje år men sedan har man insett efter några år att det är tufft att vinna. SHL är en extremt bra liga så att det betyder självklart jättemycket. Men nu vill man ju göra om det igen. Man ska ha höga mål men alla vet ju att det är 1996 som Luleå vann senast så att det är häftigt att få vara med om det här.
Året innan du föddes?
– Ja, det är långt tillbaka. Men det har ändå blivit lite av ett nedärvt minne. Luleå har varit ett bra lag under många år och i ganska många år har vi placerat oss högt i toppen men det är stor skillnad på vara i toppen eller vinna. Så det är häftigt att få vara med om det.
Att Einar Emanuelsson gör avtryck går inte att ta miste på. En av dem som kom till Lombia för att träffa Einar var en annan Einar som till och med är döpt efter sin namne.
– Einar Emanuelssons mamma och jag har jobbat tillsammans. Jag tyckte att Einar var så fint så därför döpte vi honom till Einar. Hans mamma Carina tog hand om vår Einar när han var liten också, säger Natalie Uvén.