Videon är inte längre tillgänglig
– Det känns inte ok, men jag oroar mig inte. Jag kan ändå inte göra något åt situationen. Just nu orkar jag inte hoppas längre då jag har hoppats så länge nog nu, säger Alexander Majorov.
Majorov är inte bara Luleå Konståkningsklubbs hopp utan även hela Luleås och Sveriges hopp. Ända sedan han tog steget förbi Adrian Schultheiss och Kristoffer Berntsson har svensk konståkning på herrsidan nästan uteslutande handlat om en enda åkare och det är Alexander ”Sasha” Majorov, 23 år från Luleå.
Under förra säsongen nådde han ett av sina stora mål när han fick representera Sverige vid OS i Sotji. Majorov gjorde vad han själv kallar för sitt livs framträdande, men vad ingen annan visste var att han gjorde det med smärtor i såväl hälsena som knä.
– Jag hade problemen redan före OS i Sotji, men det blev succesivt sämre och sämre. Jag ska inte säga att det påverkade mig jättemycket under OS, men jag kände av det. Vid ett läger i juli så kände jag att smärtan tilltog och det var definitivt så att det gjorde mera ont än vad det ska göra.
Majorov har själv bra koll på var knäskadan härstammar ifrån, vad gäller hälsenan är han inte lika säker.
– Knäskadan uppstod efter ett extremt vridvåld mot knäet. Hälsenan är jag inte lika säker, men jag tror att det började under försäsongen 2013/14. Det började antagligen redan när vi gick på is här i D-hallen förra året. Vi hade så tunn is så att det var som om att sparka i asfalten varje gång jag hoppade, men det fanns inget val då det var OS-säsong.
Efter lägret i juli då,smärtan blev för svår att handskas med, opererade Majorov knäet samtidigt som man upptäckte att hälsenan i det närmaste var avsliten. Då trodde han att han skulle kunna tävla fullt ut under säsongen. Men veckorna gick och ännu nu i november, med bara dryga två månader kvar till EM i Stockholm, är säsongen ett enda stort frågetecken.
– Nu tre månader efter allt blev värre så har hälsenan läkt ihop, men fortfarande är smärtan kvar och ingen vet varför. Det är en specifik smärta som inte går att bortse ifrån. Det gör så ont så att kroppen sjunker ihop och tårarna kommer. Det går inte att bita ihop och köra vidare.
Trots att tävling efter tävling går förbi honom vägrar han säga att det är kört för resten av säsongen, men det är ett skört snöre som han hänger sig kvar vid.
Du har lagt undan alla förväntningar på säsongen, eller?
– Än så länge ja. Efter operationen dröjde det två månader innan jag tog sikte på Grand Prix-tävlingarna, men nu har jag fått börja stryka mig från tävling efter tävling. Innerst inne så hoppas jag fortfarande att kunna tävla i EM och vem vet det kanske inträffar ett mirakel.
När måste du känna dig fri från skadorna för att kunna ta sikte på EM?
– I början av december eller i alla fall absolut senast i mitten av samma månad. Annars blir det svårt att hinna med att komma ifatt med träningen. I dag är jag på 60 procent av min kapacitet och det tar kanske en månad att bli fulltränad. Det skulle krävas så mycket träning att jag i princip spyr efter varje pass.
I dag kan Alexander Majorov göra allt utanför isen som han kunde innan skadorna och innan operationen. Det är först när han snörar på sig skridskorna och åker ut på isen som den brutala verkligheten hinner ifatt honom.
– Ja det är så att jag kan hoppa högre än tidigare i dag utanför isen, medan jag inte alls kan hoppa på skridskorna ute på isen. För då kommer tårarna. Jag kan inte träna de hopp som jag måste ha med i mitt program. Det är en omöjlighet i dag, förklarar Majorov.
Hur förbereder du dig mentalt på att det inte blir tävlingar i vinter?
– Jag kan inte tänka på det. Om jag fortsätter att tänka blir jag bara deppad när det inte blir som jag har trott. Jag kan inte säga hur det blir i framtiden, suckar Majorov.
– Jag vet inte hur jag ska beskriva en vinter utan tävlingar. Den blir både skön och jobbig. En säsong där jag har problem måste jag vara väldigt noggrann med allt jag gör. Det handlar om mat, rehab och allt annat.
Finns det en oro för att du aldrig mer ska kunna tävla på yttersta nivå?
– Jag tror att jag kan komma tillbaka, men när kan jag inte svara på. Jag kommer att vänta ut skadan sedan får vi se hur jag handskas med det jag ställs inför då. Det kan vara så att det aldrig läker ihop och då ...