Vi kan väl börja med att avhandla BC Luleås grundserie och slutspelsprestation innan vi går vidare. Och där finns inte jättemycket att klaga på.
Visst – grundserien var vinglig till en början, alldeles för många givna segrar gavs bort och flera av lagets importspelare hade inte den mentala basketbegåvning som krävs för att laget skulle kunna utmana de allra bästa. Men tränaren Peter Öqvist lyckades på något sätt runda alla dessa tydliga brister, göra både galenskap och oförutsägbarhet till en hyfsat vinnande strategi för detta ganska charmiga svänggäng där stabilitet inte var direkt prioriterat.
I slutspelet besegrade Borås men när BC Luleå tvingades att möta mästarlaget Norrköping i semifinal var festen över för den här gången. Inga konstigheter egentligen.
Norrköping är ett bättre, men framför allt djupare, lag.
Och det är precis där BC Luleås klubbledning måste stanna upp, reflektera, analysera och dra lärdom när nästa säsongs lag ska knåpas ihop.
Ska vi göra det superenkelt. Det är bara att titta på Norrköpings trupp, hämta boken "Hej matematik" från mellanstadiet och räkna högt. Mästarlagets åttonde-niondespelare heter Elias Desport, som i vintras landade i en landslagstrupp, och Hugo Bergström som valdes till årets stjärnskott.
Vill ni ha ett exempel till? Ok. I ständiga toppklubben Södertälje heter fjärdespelaren från bänken Dino Pita, en beprövad veteran med landslagsmeriter.
Det är där BC Luleå måste befinna sig för att efter flera säsonger utan reell möjlighet att dansa med guldhattar på. Det är där ribban ligger, satt av alla konkurrenter, och då duger det inte att år efter år bygga ett lag där en eller två gedigna spelare saknas.
När BC Luleå senast vann guld 2017 var de två första bytena från bänken Adam Rönnqvist och Anton Saks. Det tredje Brice Massamba. Det är nivån för att gå hela vägen. Varken mer eller mindre. Det måste de ansvariga inse och inte drömma om spelare från NIU eller RIG Luleå som till en kostnad av noll kronor i månaden plötsligt ska blomma ut och leverera på SBL-nivå.
BC Luleå startade den här säsongen en spelare kort, krigade på till årsskiftet ungefär, lyckades fånga i Samuel Berkelund från italienska fjärdedivisionen som efter bara en handfull matcher blev långtidsskadad. Precis där och då försvann alla BC Luleås chanser att tävla med Norrköping Dolphins. Och det hängde alltså på en rollspelare från bänken. Så små marginaler jobbade klubben med från start och det höll inte i långa loppet.
Det måste BC Luleå ta lärdom av.
Fansen i Luleå är värda mycket mer än så. De förväntar sig att det som en gång var Sveriges mäktigaste klubb a-l-l-t-i-d ställer upp med ett lag som kan vinna guld. Det var några år sedan sist.