Dopning...dopning och åter dopning.
Vi har under de senaste veckorna blivit bombade med artiklar om dopade ryssar och inte dopade ryssar. Men den senaste i den tråkiga frågan var inte ryss utan norrman.
Helt plötsligt som från ingenstans, i alla fall för mig, kom beskedet att världens bästa skidåkare på herrsidan skulle stängas av. Att Martin Johnsrud Sundby hade tagit en astmaspray utan dispens och fastnat i en kontroll.
Visst det finns på listan över förbjudna preparat – men hallå. Jag säger bara hallå!!!
Hur många av åkarna i världseliten har inte använt astmaspray. Norrmannen fastnade i Wadas (World Anti-Doping Agency) nät bara för att norska landslagets läkare inte hade varit nog uppmärksam. Jag vet det gör inte det hela mera ok, men samtidigt kanske det i stället borde fungera som en väckarklocka.
När VG (Verldens Gang, norsk kvällstidning) rapporterar att så många som 42 av Norges 61 medaljörer i OS sedan 1992 hade medicinerat sig astmaspray. Det är helt horribla siffror som gör att vi måste ställa oss frågan.
Går det ens att tro på att över hälften av alla skidåkare, för jag tror inte att det bara gäller Norge, är astmatiker.
Jag vet att signalerna säger att just astmaspray inte är prestationshöjande. Trots det säger bland annat Marit Björgen att hon aldrig hade kunnat bli bäst utan medicinen. Vad är det då om inte just prestationshöjande?.
Det innebär väl att du kan åberopa en låg halt av manligt könshormon som orsak för att få tillföra detta på konstlad väg. Det kanske är att dra det för långt, men samtidigt är inte tanken orimlig.
Jag vet bara inte var vi ska dra gränsen. Det kanske är ett totalförbud, eller gud förbjude att släppa det helt fritt, bara för att slippa diskussionen, men att göra Johnsrud Sundby till ett levande exempel tycker jag är direkt osmakligt.
Han har ju bara gjort som alla, hårdraget, och följt sina respektive förbunds direktiv.
Listan över läkemedel som är dopingklassade är ofattbart lång. Ni kanske förstår vart jag är på väg.
Du kan som utövare jaga sjukdomar som i stort sett är omöjliga att diagnosticera för att på så sätt kunna ansöka dispens för mediciner på listan.
Vi hamnar i en gråzon som inte liknar något annat.
Det finns en fara i att skidåkningen är på väg in i samma tragiska situation som cykeln var i för några år sedan. Det gick inte en enda tävling, i stort sett, utan att det uppdagades dopade utövare.
Jag vet inte hur man ska komma åt detta fusk, men jag trodde att Wada var något på spåren när man gick ut med att Ryssland som land är fråntagna rätten att deltaga i OS, men säg den glädje som varar.
Efter påtryckningar från i stort sett hela Rysslands idrottsetablissemang (säger jag utan att ha det på papper) så tappade Wada sin auktoritet och lade det jobbiga beslutet på sportgrenarnas egna förbund.
Det var en förlust i kampen mot den organiserade dopningen.
Att sedan Wada som belöning (?) hade tankar på att ge "whistleblower" Julia Stepanova en plats i OS under neutral flagg. Kan väl vara ok, men jag menar det finns väl kanske idrottare bland de ryska som till en början stängdes av som också lyckats låta bli att ta tillåtna medel till hjälp. Jag har aldrig varit för kollektiv bestraffning, men frågan är om det finns någon annan utväg och då var väl också Stepanova en del i det ryska OS-laget.
Vi ska också minnas att det inte är första gången som ett land på detta sätt skaffat sig fördelar idrottsligt, men det är första gången som Wada hotade med att ta i med hårdhandskarna.
Jag vet ärligt talat inte hur idrotten någonsin ska bli helt rättvis. I kampen mellan de som jagar fuskare och fuskarna så leder den mörka sidan. Vi kommer antagligen aldrig att slippa diskussionen.
Det finns en fara i att avslöjandet Johnsrud Sundby kommer att bli ett slagträ för länder som tidigare visat upp ett problem med otillåtna preparat.
Dit vill vi inte.