Ni som läst allt jag skrivit om BC Luleå den här säsongen vet att jag inte hållit den mest positiva tonen kring det sätt laget byggts på och hur prestationerna under grundserien sett ut.
Men nu står BC Luleå här – lite från ingenstans - med en fjärdeplats i tabellen och en kvartsfinalserie mot Borås som startar på onsdag.
När BC Luleå tolv omgångar in i ligaspelet bara vunnit sex matcher och haft allt möjliga problem fruktade jag en av klubbens svagaste säsonger på många, många år och hur den vändningen var möjlig är svår att ta in.
Men till sist landar jag i en person: Tränaren Peter Öqvist.
Hur coachveteranen lotsat en av ligans tunnaste trupper och några av de vildaste och mest oberäkneliga spelarna som setts i Luleålinnet till 20 segrar är en gåta som baskettänkare kommer ägna decennier åt att analysera.
Men på något sätt har Öqvist fått det att fungera. På något sätt har han gjort galenskap till en genomtänkt strategi. På något sätt har han fått detta vilda västern-gäng att glömma en bortkastad match i Nässjö ena kvällen och vinna på bortaplan i Östersund 24 timmar senare.
Han har lyckats förtränga alla bortkastade matcher som ett tag staplades på hög, alla dessa ogenomtänkta skottval, alla misstag i avgörande lägen och alla känslostyrda spelare som alldeles för ofta bara gör det som faller dem in när som helst under en match.
En sak vet jag dock: Peter Öqvist är i min lilla basketbok årets tränare i SBL herr och skulle han manövrera detta märkliga, men också ganska charmiga, hopkok av lynniga spelare förbi Borås i kvarten och i alla fall bråka med jättefavoriten Norrköping i en semifinal har Luleåtränaren gjort mer än någon någonsin kan kräva.
Kommer han att lyckas?
Ingen kan veta. Inte Peter Öqvist. Absolut inte spelarna. Absolut inte jag.
Men det är väl det som är grejen. Ingen har en jäkla aning vad det här laget kan hitta på. Det är bara att hänga med på resan, hålla för ögonen och njuta. Eller lida alla helvetes kval.