Klockan hade börjat ticka upp mot 87–88 minuter.
Det fanns inte allt för mycket i IFK Luleås spel som talade för ett ledningsmål. Det lag som vi tidigare lärt känna som passningsorienterat och bollskickligt byggde sina målchanser på fasta situationer. Särskilt Kalle Norrbins långa inkast. Det är en taktik vi sett flera gånger i år. När spelet låst sig i underläge har James Baldwin flyttats fram för att skapa något med sin nicksäkerhet. Det har inte varit effektivt allt för många gånger. Inte nu heller i Arcushallen.
Istället var det den vackra fotbollen som segrade när ett av säsongens allra största utropstecken som klev fram.
Det finns visserligen inte många sådana i IFK Luleå. Kurirenbollen-vinnaren Patrik Pettersen är en. Sebastian Sandlund, 19, den andre.
I ett par år har snacket varit att Sandlund – en av Norrbottens största talanger – måste spelas in i startelvan för att fortsätta utvecklas. I år har han fått förtroendet och tagit det. Mot Carlstad tackade han och visade upp att han besitter en av länets lenaste högerdosor.
Volleyn fram till 2–1 var ett tekniskt konststycke med perfekt balans, kraft och precision och den seglade in i en triumfbåge över målvakten Mathias Karlsson.
Liket lever, som det heter.
Säsongen har varit ett stort misslyckande, snudd på fiasko om det inte vore för den sena kvitteringen. Visst att IFK Luleå haft problem med skador, ekonomi och allt annat – men att hamna så långt ner i tabellen är alldeles för dåligt. Spelartruppen är till stora delar den samma som var en hårsmån från kval till superettan i fjol. Tyvärr är det en majoritet spelare som har sett sina bästa dagar på fotbollsplanen passera. Nivån har helt enkelt varit betydligt lägre och prestationen sämre. Det kunde till och med sportchefen Daniel Kalén vara ärlig och säga i Kurirens uppsnack inför matchen i fredags.
Nu är det upp till den så många gånger tidigare hyllade stommen att se till att det finns ett division 1-lag nästa år i Luleå, även om det är långt ifrån alla som kan vara med på den fortsatta resan.
Karlbergs BK står för motståndet och även om IFK är skyhöga favoriter så kan mycket hända. Det räcker med en gnutta fel inställning så kommer Sportbladet-bloggaren, Kalle Karlssons, lag att hugga som giftormar.
Till Piteå IF säger vi hej då och tack för de två åren i division 1. Truppen var alldeles för bra för att gå det här ödet till mötes, men även där har skador spelat ett spratt. Bakom kulisserna pratas det också en del om att spelartruppen haft svårt att finna respekt för ledarna och att det varit en stor bidragande orsak.
Det återstår att se vad som blir av Piteå. Jag räknar med att stora delar av spelartruppen försvinner. Däremot är division 2 inte så pass vass att klubben inte ska kunna satsa på en ettårig sejour där.
Slutligen; så bra inramning som det var i Arcushallen, där publiken levde sig in i matchen på ett sätt som inte skådats på Skogsvallen den här säsongen, vill jag fortsätta se IFK Luleå spela här i kvalet. Ordförande Ingemar Ek bekräftade också att det blir på det viset efter matchen. Bra. Det må vara bekvämt för gästande lag, men det är också bekvämt för publiken – och sådan kommer Luleå behöva.