Det är naturligtvis svårt att toppa höjdpunkter som första SM-guldet och spel ute i Europa. Vägen har varit lång och kämpig för en förening som hållit högsta nivå i mer än att decennium. Varje framgång har de fått slita sig till.
Det tog mängder av silvertårar för att vinna första guldet. Det var med flera nyckelspelare skadade som det till slut grejades. Att bärga det för andra gången i rad krävdes en fantastisk prestation där man var underdog större delen av säsongen. Nu tredje året har mer än någonsin talat emot klubben. Skada på lagets viktigaste spelare, en sällan skådad förlustsvit kort innan slutspelet och en fundering kring om det här laget ens var i form för att spela en final. Lägg därtill en bilolycka som inte bara orsakade hjärnskakning på Danielle Hamilton Carter utan också fick hela laget att fundera kring saker viktigare än det som sker på en basketplan.
Från den djupa botten har det här gänget kraftsamlat och tillsammans stått för en prestation utöver det vanliga.
Finalserien var en svängig historia, men i två vingklippta lag var det till slut tryggheten och stödet på hemmaplan som fällde avgörandet. Den kuliss som byggdes upp i Luleå Energi Arena i femte avgörande matchen var obeskrivlig. Det är ingen slump att samtliga guld har bärgats på hemmaplan. För att knipa en match på bortaplan mot 2 700 helgalna åskådare på läktaren krävs det en enorm mental styrka – men troligen också en spelmässig överlägsenhet. Det har inget lag lyckats åstadkomma mot Luleå.
De spelare som Jens Tillman handplockat till sitt lag stormtrivs i den här miljön. Det är precis lika lite slump att sådana som Anna Barthold, Katie Bussey, Martina Stålvant, med flera levererar sin absolut bästa basket när omständigheterna varit av det här slaget. När vissa krymper i såna här typer av matcher så växer de till jättar.
Bara en sådan sak som att det kritiserade försvarsspelet var av högsta klass när det gällde som mest tyder på vilka vinnarskallar som finns. Jag har sett det här laget slita som djur till två SM-guld tidigare. För att citera Jens Tillman var det här ett år då de fick slita som odjur.
Det råder inga tvivel om att det här är en dynasti som Luleå Basket är inne på. Som det ser ut nu finns inget stopp på den här vinstsviten. Men precis som förut kan laget bara utvecklas så länge motståndarna också gör det. Utan en så tuff utmanare som Udominate hade det varit hopplöst att satsa så här hårt. Sporten bygger på spänning och känslor, det byggs bara upp så länge det finns en jämnhet i ligan. Därför är det också mycket intressant för framtiden att lag som Alvik och Sallén är på uppgång och kan sporra svensk basket vidare till högre höjder.
Vart det här laget tar vägen nu är det ingen som kan sia om.
Ännu mer framgång ute i Europa är nästa steg och då behöver allting förbättras ytterligare en nivå. Men det viktigaste är att stommen finns kvar och att alla känner innerst inne precis som klubbens slogan: "Stay Hungry".
Med det intresse som finns i staden, i länet, finns alla möjligheter att fortsätta utvecklas. Jag gillar att det har fått ta sin tid, att motgångarna aldrig fick klubben att tröttna. Det har betalat sig nu. Kan alla i föreningen fortsätta ta små steg för varje år kommer det här vara ett lag för toppen av Europa på lång sikt.
Tills dess får vi gratulera till ett helt obestridligt faktum.
Luleå är bäst i Sverige.