Boden Handbolls dans i finrummet är på väg att bli ettårig.
Sist i tabellen. Nio raka förluster. Åtta matcher kvar att spela.
Vill man göra en förändring så är det nu. Det är fortfarande tajt i bottenstriden och en seger kan göra all skillnad – dessutom har laget kvar att möta bottenkonkurrenterna.
Inget den senaste tiden har gett intryck av att Mats Kardell varit på väg att få spelet att vända, och som seden sig bör är det lättare att byta ut en ledare istället för tre spelare.
Med det sagt är jag generellt skeptisk till att en ny röst ska få skutan att vända i slutet på en redan dyster säsong. Men visst, Boden Handboll har en spelargrupp som tidigare inte varit rädda för att visa missnöje mot tränare. Jag tänker då på Tony Riström som fick kicken, trots bra resultat, i början på 2013. Så ponera att ett tränarbyte faktiskt kan lyfta laget, få de att prestera bättre – då är det ett bra beslut.
Däremot konstigt och onödigt.
Jag undrar vad ledningen i Boden Handboll egentligen tänkte inför säsongen?
Det är ändå elitidrott, Sveriges högsta serie vi talar om. Och då väljer man en deltidslösning? Man tänker att det vore ett bra upplägg att ha en huvudtränare som pendlar och syns på orten 2–3 dagar i veckan? Att spelarna skulle vinna förtroende och kämpa livet ur sig för en coach som dyker upp när det är match och kul. Men som inte är en del av gänget när blod, svett och tårar rinner i vardagen – när laget svetsas samman.
På sistone har också Kardell efter någon förlust uttalat sig om att han inte nått ut till tjejerna, att de inte förstått det budskap han försökt förmedla. Jamen fundera vad det beror på?
För att inte tala om målsättningen, och tipset inför säsongen, om att laget skulle komma femma i serien.
Boden Handboll har aldrig ens vunnit allsvenskan – och heller inte förstärkt laget med pjäser som garanterar något annat än en plats på undre halvan.
Det är okej att vara kaxig och spänna bågen, men här har det ju varit en fullständig avsaknad av verklighetsförankring. Fyller du en ballong till spränggränsen så blir det ett enormt fall när någon sticker hål på den. Boden är på väg att störta just nu och greppar desperat efter en fallskärm.
Jag vet inte om det finns någon. Jag vet inte om klubben ens funderat på att packa en sådan. Jag vet inte om ledningen ens vet någonting alls längre.
För två (2) dagar sedan berättade sportchefen Mikael Carlsson att de ser positivt på framtiden och var nöjda med Mats Kardells jobb. Det fanns samtal om en kontraktsförlängning.
Istället blev det foten.
Tack och hej leverpastej.
Det sprider inget förtroendeingivande intryck.
Det får mig inte att känna att ledningen har koll på läget.
Det är ett dunderfiasko och faktiskt lite pinsamt.
Jag hoppas att spelarna inser allvaret och att det här åtminstone stärker gruppen och knyter ännu hårdare band.
För det är alldeles uppenbart att det inte finns någon räddande ängel uppifrån eller utifrån som kommer styra upp det här till succé – det är upp till tjejerna själva.