Det har varit ett omvälvande dygn. Allt från bengaler till fantastisk ishockey till snack om slewfoots. Men mest överraskande ändå; ett Luleå Hockey som varit bättre i bägge mötena och faktiskt fört en procentuellt större del av matcherna.
När hände det senast mot Skellefteå? Har det hänt i Skellefteå? På bortais?
Säkerligen någon gång. Givetvis har det funnits enstaka insatser som överglänst det här. Vi ska ju inte glömma bort att det handlar om att vinna – och det har ju hänt förut. Men ändå. Ett Luleå som ser snabbare, tyngre och spelskickligare ut än Skellefteå. Det är nästan så man får gnugga sig i ögonen. Det gör jag för övrigt också över ett så här defensivt starkt Skellefteå.
En poäng är ändå det som räknas. En poäng – som borde ha varit minst fyra. Där är fortfarande skillnaden stor mellan lagen. Skellefteå har Jimmie Ericsson och Joakim Lindström. Luleå hade ingen som klev fram på samma vis. Petter Emanuelsson såg vass ut idag, men ingen i stjärnkedjan med Kael Mouillierat, Tim Kennedy och Bill Sweatt fick det att lossna.
Det kommer göra det under säsongen, men den här matchen kom för tidigt när trion inte hunnit spela ihop sig nog mycket. Och det hoppas jag de får chans att göra.
Stefan "Skuggan" Nilssons laguppställning var den helt rätta. Jacob Lagacé ska spela med Julius Junttila och Johan Harju. Då finns bara alternativet att flytta Anton Hedman (som visserligen gjort skapliga insatser) till en tredjekedja på Isac Lundeströms bekostnad. Det är inga konstigheter. 16-åringen var klart godkänd i fredags, men det är nog nyttigt med lite vila.
Tim Kennedy är en både smart och skicklig spelare. Han besitter troligen den allra största potentialen av lagets forwards. Bill Sweatt och Kael Mouillierat är samtidigt bra avslutare och hårt arbetande kedjekamrater. Det borde inte behöva bli för mycket av det goda. Men det behövs lite mer samspel och kemi.
Powerplay var en annan stor nyckelfaktor under lördagen. Luleås bägge formationer hade stora problem att komma till farliga avslut. Den andra formationen med Junttila, Harju och company hade för långsamt passningstempo – men jag gillade att kaptenen tog en placering framför kassen och att finländaren kom ut lite mer vid cirkeln. Harju har visserligen ett bra skott, men är inte lika rapp att avsluta som Junttila. Däremot är han grymt stark när det gäller att fånga upp lösa puckar, styra eller ta ett skär ut i slottet och finnas spelbar.
Kul att se var också Filip Gustavssons insats i mål. Han kanske inte är på den nivån än att han mäktar med Joel Lassinanttis allra svettigaste räddningar – i dag var det dock inget av målen som hade räddats av någon målvakt.
Återigen, Joakim Lindström är en av sitt slag i SHL och ett vapen som Luleå alltid, alltid, alltid, måste eliminera. Det räckte med två byten de här två matcherna där Skellefteåstjärnan fick för mycket tid. Då small det i krysset.
Och om vi ska återkomma till Jimmie Ericsson så är det ingen nyhet för någon med lite SHL-rutin att han kommer reta gallfeber på varenda motspelare och i 9 fall av 10 själv gå vinnande på det. Om inte Brendan Mikkelson kände till det från i fjol så vet han det nu, så även Kael Mouillierat.
Trots allt är det ändå väldigt små justeringar att fundera på till framtida derbyn.
Jag menar, vi har ju sett Luleå Hockey bli fullständigt utskåpade såväl hemma som borta.
I sammanhanget var det här snudd på ett vunnet krig, även om striderna förlorades.