Att utveckla ledare inom organisationen är lika viktigt som det är att visa juniorer att det går att ta en plats i A-laget.
På så vis var det ingen skräll, eller hemlighet för den delen, att Ulf Engman, 40, skulle ta en plats i Luleås nya sportorganisation.
2011 presenterade föreningen en ny satsning som skulle leda till Europas bästa verksamhet på ungdomssidan.
Männen som skulle ta tag i rodret och styra klubben i rätt riktning? Ulf Engman och Stefan "Skuggan" Nilsson.
När det nu, sex år senare, är dags att gå ut med den sportsliga organisation för A-laget som ska leda till Sveriges (?), Europas (?) bästa verksamhet är det mycket troligt att det är samma två personer som kommer få ansvaret.
Ja, Engman vet vi ju redan om. Men sen är det ett mycket starkt rykte som säger att han får "Skuggan" som chef och att Thomas "Bulan" Berglund blir ny huvudtränare.
Det vore en bra grund att bygga på. Den kompetens som de besitter är otroligt mycket värd. Visst, juniorsatsningen kanske inte är nummer ett internationellt – men Luleå Hockey har en stark tradition av att få fram vassa spelare. Talanger som Dean Kukan, Peter Cehlarik och Christian Jaros söker sig hit för att ta sig vidare till NHL. Sådana som Filip Gustavsson, Einar Emanuelsson och Isac Lundeström har stora roller i SHL.
Luleå Hockeys juniorsida har ett gott rykte och där har Engman och "Skuggan" lyckats mycket väl. Den biten är jag inte orolig för i framtiden. Klubben kommer fortsätta fostra och förädla talanger.
Den bit som sportorganisationen däremot behöver jobba stenhårt med i framtiden är scouting och fingertoppskänsla i spetsvärvningarna. Alldeles för många tilltänkta stjärnor har floppat. De spelare som kommit till klubben och förväntats leverera mycket poäng har sällan infriat förväntningarna.
Den här säsongen skulle centrarna Tim Kennedy och Kael Mouillierat leda Luleås två producerande kedjor. Den ena fick lämna och den andra är nu placerad i en fjärdekedja med gnuggarna (inget ont om Karl Fabricius och Johan Forsberg som ständigt håller en hög nivå, men som inte förväntas vara den offensiva motorn i laget).
Nordamerikanerna är bara två av många misslyckade nyförvärv om man kollar tillbaka på gamla laguppställningar. På frågan om någon person i Luleå Hockeys ledning, framförallt "Osten" själv, någonsin såg spelarna live innan kontraktet skrevs – har svaren bara varit svävande. I och med att det inte gått att få ett rakt "Ja" kan man utgå ifrån att så inte är fallet. Med tanke på spelarnas svaga prestation den här säsongen ser det förstås genant ut.
Med två personer, eller kanske fler, i en sportslig organisation, finns möjligheten att dela upp jobbet på ett betydligt bättre sätt. De gånger som "Osten" önskat att han kunnat klona sig själv kan nu Engman, och den ännu ej tillsatta sportchefen, arbeta på två olika fronter. Det är en styrka. Framförallt måste scoutingen få kosta – annars tenderar misslyckanden att bli ännu dyrare.
Och säg nu att det blir "Skuggan" ("Bulan" är förstås inte avskriven från en sådan roll och kanske finns det någon outsider som är aktuell) så blir det väldigt likt en klon till Ulf Engman. De har kamperat ihop tidigare. De har lagt upp strategier tillsammans och jobbat tätt för samma mål. Utan att känna de två personerna allt för väl skulle jag utgå ifrån att deras syn på hockey också är tämligen lik.
Det ska bli intressant att se när hela pusslet läggs ut. Det tisslas och tasslas både om Jonas Rönnqvist och Thomas Berglund i någon roll. Även det en dynamisk duo som ser ganska likt på ishockey.
Däremot är känslan att Rönken/Bulan och Engman/Skuggan har en del olika åsikter. Där gäller det i så fall att hitta en gemensam linje.