Glöm allt snack från Charlotte Kalla inför tävlingar om att målsättningen är att nå till pallen.
När 28-åringen från Tärendö ställer sig på startlinjen är inget annat acceptabelt för henne själv än att vara först över mållinjen.
Jag har bara hört talas om de där ögonen som brinner när prestationerna inte varit i den klass som hon förväntat sig. Den här helgen fick alla på plats uppleva det.
En andraplats på fem kilometer fritt kan tyckas som en helt okej, snudd på bra, insats. Men Kalla var förbannad eftersom det är hennes paradgren. Att Therese Johaug skulle vara över 17 sekunder snabbare på en så kort sträcka lär ha varit en knäck för självförtroendet – särskilt eftersom Kalla känner sig i form.
Att sedan misslyckas helt i det klassiska distansloppet (nåja, en niondeplats) var droppen för den här helgen. Kalla ska givetvis inte vara 40 sekunder efter Stina Nilsson på den distansen. Inte ens om skidorna är felvallade. Att misslyckas med den delen två gånger på en helg är inte godkänt, även om förhållandena var luriga – precis som i sprinten.
Blicken var kolsvart när hon stannade till – mindre än en minut – för att svara på frågor i mixade zonen. Kalla menade att hon inte hade något att säga om sig själv och stormade iväg.
Just därför är jag inte särskilt orolig för henne den här säsongen. Besvikelsen låg inte i prestationen – utan handlade snarare om att hon aldrig fick chansen att tävla på de villkor som hon förväntar sig. Visst låter det som en dålig ursäkt att skylla på materialet, men när till och med värsta konkurrenten Therese Johaug försvarar svenskan blir det mer trovärdigt. Det förklarar varför Kalla inte var med i toppen, men det förklarar också att hon bara hotar på allvar när förutsättningarna är helt perfekta. Den dag då skidorna både fäster och glider, samt att formen är intakt, kommer hon att utmana Johaug – och även stå överst på pallen ett par gånger.
Däremot fick vi ett tydligt svar på att norskan är världens bästa åkare. Även utan optimala förutsättningar kommer Johaug alltid att tillhöra toppen i distansloppen.
Min förhoppning var att Charlotte Kalla skulle passa på att ta över tronen efter Marit Björgen.
I premiären fick vi beskedet att kronan stannar i Norge.
Det där officiella målet, att vara topp 3 när världscupsäsongen tar slut, är nog vad Kalla får sikta in sig på.
Jag är bara tveksam om hon själv skulle känna någon glädje över att inte stå överst.