Luleå/MSSK hade redan vunnit den här säsongen. Ur ett större perspektiv spelade det ingen roll om det skulle bli guld eller inte.
Spelarna har visat att "vi finns här och är jävligt bra – kom och titta så får ni se".
4 179 personer på läktaren tog rådet och fick en upplevelse utöver det vanliga.
Det som klubben har skapat under det här året är mycket, mycket mer än vinster eller förluster. Den plattform som klubben har byggt på kort tid är bland det viktigaste som har hänt på senare år inom norrbottnisk idrott. Ur ett perspektiv kanske till och med inom svensk idrott.
Luleå Hockey har vågat satsa. Då menar jag inte bara investerat pengar. Man har varit modiga nog att jobba hårt för mångfald. Att bygga ett vinnande lag kan också det anses som kontroversiellt. Klubben plockade in massor av namnkunniga spelare för att ta guld och blev snabbt kallat för ett köpelag. Jag har dock otroligt svårt att se problemet med att ge skickliga ishockeyspelare chansen att leva på sin sport, kanske inte fullt ut – men åtminstone erbjuda en så bra vardag man bara kan. Det är vad Luleå Hockey har gjort. Man har gjort sitt yttersta för att ge tjejerna det de har förtjänat.
För ett år sedan klev laget in i en ny kostym. Snabbt växte spelarna in i den. Nu har de växt ur den – och min oro är att det inte finns större storlekar. Inte sportsligt i alla fall.
Det finns ingenting som kan toppa den här säsongen. Seger i riksserien och SM-guld är så bra det kan det bli. Och det är lite synd. Jag är övertygad om att Luleå Hockey kommer vara en maktfaktor i många år framöver. I bästa fall kan laget fortsätta stapla guldmedaljer på hög. Det är till och med fullt möjligt att klubben skulle kunna sänka flera konkurrenter genom att spetsa truppen ytterligare till nästa säsong med deras toppspelare.
Men som jag ser det är inte klubbens största gärning längre att vinna SM-guld. Oklart om det någonsin har varit det.
Det allra viktigaste uppdraget har varit att utveckla sporten och föra den framåt. Skapa ännu bättre förutsättningar för spelarna i framtiden. En dag kanske slutspelets mest värdefulle spelare, seriens bästa back och lagets främste poänggörare kan välja själv om de vill jobba vid sidan av hockeyn.
För det allra roligaste var inte glädjetårarna på spelarna som just vunnit SM-guld.
Det jag fastnade för ännu mer var alla unga tjejer som sprang runt på isen med glittrande ögon, bad om autografer, fick sig en kram och tog foton med sina idoler.
Det är dem som Luleå Hockey har inlett en satsning på.
Att det sedan är helt omöjligt att inte glädjas åt Emma Eliasson – en av svensk ishockeys absolut största – första titel, är en annan sak.
Eller Rebecca Stenberg som varit med på hela resan med Munksund från division 1.
Eller Maria Omberg som hela säsongen motbevisat förbundskaptener och andra tyckare.
Eller Johanna Fällman som vuxit upp med drömmar om att få göra entré via björngapet.
Eller ...
Som ni förstår finns det en hjältesaga för varenda spelare och ledare i Luleå Hockey/MSSK säsongen 2015/2016.
Det här är ett lag som kommer skrivas in i historieböckerna.
På första raden kommer det stå: "Skapade drömmar och möjligheter för tjejer att satsa på ishockey".
På den andra raden: "Vann dessutom SM-guld."