En premiär, är en premiär, är en premiär.
Oavsett vinst eller förlust ska inga etiketter sättas på en trupp.
Med det sagt var det här bästa tänkbara resultat och utfall som Luleå Hockey hade kunnat drömma om.
Det spelar ingen roll att Garett Roe fick hjärnsläpp och bjöd bort en femma och 2–0 – eller att Anton Hedmans mål mycket väl kunde blivit bortdömt fram till 3–0.
Sådana detaljer gjorde absolut att siffrorna blev så stora som de blev. Men i dag spelade Luleå en hockey som var vägvinnande och det hade blivit seger i alla fall.
Det går att räkna upp hur många som helst av nyckelorden som krävs för det spel som Stefan "Skuggan" Nilsson önskar. Fart, kreativitet, tyngd, passningsskicklighet, arbetsmoral. Allt, exakt allt, fanns i premiären. Det vi sett tidigare från Luleå har inte varit i närheten.
Julius Junttila och Jacob Lagacé fullkomligen flög fram på isen.
Bill Sweatt, Anton Hedman och Kael Mouillierat har potential att bli en av de jobbigaste kedjorna i serien att möta. Där finns framförallt en enorm skopa tyngd och fart. Nu stämde även kemin.
Isac Lundeström är omöjlig att inte nämna efter en sån här premiär. 16 år? Jo, tjena. Vem i den åldern kliver in en viktig tekning mot superrutinerade Niklas Persson, låser fast klubban, vinner teken, tar över pucken, gör en liten snurr i defensiv zon framför egen målis, vänder på spelet och transporterar upp till ett eget anfall?
Men allra bäst var ändå, som så många gånger förut, Joel Lassinantti. Att hålla nollan mot seriens troligen vassaste offensiv är grymt imponerande. Det är ett bra kvitto till Luleås defensiv – men det ska också sägas att Lassinantti verkligen förtjänade att få hålla nollan med flera viktiga räddningar.
Om det här är lagets svar på tal när majoriteten tror att de ska floppa den här säsongen så blir jag väldigt nyfiken på vad som komma skall.
Det var nog längesedan Luleå var så uträknade, trots en så pass stark trupp. Även om det sett bedrövligt ut på försäsongen så finns det en stor potential.
Det Luleå Hockey visade upp i årets SHL-premiär, jämfört med i fjol, är spelmässigt flera månader i framkant.
I allt det positiva som hände under själva matchen, går det heller inte att blunda för vad det här för med sig.
Stjärnan Tim Kennedy petades, ett genidrag av tränargänget visade det sig. Nu har centern all möjlighet att träna sig i form och få komma in i lugn och ro. Efter en sån här prestation skulle han inte gå in i någon formation på en gång. Men det kommer dippar också. Kennedy kommer få sin chans – och allra viktigast – han kommer få den när han är redo att bidra.