Krönika: "Stjärnorna visar inga framsteg"

Säsongens blekaste insats – nu vill jag se den tänkta stjärnkedjan splittrad.

Foto: Linda Wikström

Krönika2016-10-06 22:36
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag skriver den "tänkta" stjärnkedjan eftersom det på inget vis har varit Bill Sweatt, Kael Mouillierat och Tim Kennedy som varit ledande i Luleå Hockey.

Trion har fått fyra matcher tillsammans. Resultatet? Ett mål av Sweatt, ett av Mouillierat, samt ett assist från Kennedy.

Trots att laget som helhet sett rätt fint ut går det inte att blunda för att produktionen varit snudd på obefintlig. Spelmässigt har det heller inte sett särskilt spännande ut.

Efter andra derbyt mot Skellefteå skrev jag i en krönika att trion har en jättepotential och borde komplettera varandra väl. Jag ansåg också att de skulle få lite tid att spela ihop sig. Nu är vi snart två veckors träning och tre matcher framåt i tiden och jag ser inga framsteg alls. Snarare känns det som att de individuellt tagit ett litet kliv i fel riktning till och med.

När Bill Sweatt säger att de inte har hittat kemi i kedjan än och att de behöver snacka mer med varandra så blir jag lite orolig. Det bekräftar också en känsla jag fick på en träning förra veckan. Laget övade på 3 mot 2-spel i ett par minuter. Den nordamerikanska trion fick kanske 6–7 anfall tillsammans och inte en enda gång lyckades man komma till ett avslut – med en man mer. Det må såklart vara hänt. Ibland stämmer det inte. Men istället för att snacka ihop sig åkte spelarna var för sig ute på isen, hängde med huvudena och slog lite lufthål med klubban. Inte ett ord sades till varandra. Efter den övningen såg det faktiskt rent bedrövligt ut resten av träningen för kedjan.

Pressen är enorm på de tre och just nu saknas det både tydlighet i rollerna och en naturlig ledare som ställer krav och rycker med sig övriga två. Ingen av dem verkar besitta den naturliga auran som sådana som Chris Abbott, Jonathan Granström och Per Ledin burit med sig genom åren.

Framförallt är det Tim Kennedy som måste komma igång. Just nu påminner han faktiskt en hel del om Toni Rajala i fjol. Det skulle behövas en väckarklocka. Problemet är bara att övriga formationer fungerat alldeles utmärkt.

Det enkla valet vore att mixtra lite med de två förstakedjorna. Harjus gäng har fått det att stämma riktigt bra, men var ganska bleka nu mot Brynäs. Där kan man slänga runt ganska friskt och testa nya konstellationer.

Men vill man få in karaktär, som faktiskt känns som den mer akuta bristvaran, så vore det nog en idé att blanda in tredjekedjan på något sätt. Petter Emanuelsson, Andreas Falk och Anton Hedman var klart bäst mot Brynäs och kan alla bidra på ett eller annat vis i offensiva formationer också.

Nu pratar jag visserligen om hur kedjorna ska formeras, och det är egentligen så långt ifrån orsaken till Brynäsförlusten man kan komma. Det var stundtals hönsgård i försvarszonen och så här trögt och slarvigt har inte Luleå uppträtt förrän nu i SHL.

Sådana matcher kommer under en säsong och att Thomas "Bulan" Berglunds gäng skulle ligga bakom det var också en lågoddsare.

Det viktiga nu för Luleå är att se till att det stannar vid bara en sådan här prestation.