Matchen står och väger i fjärde perioden. Luleå Basket får tre raka chanser att sätta punkt för tillställningen.
Julie Vanloo försöker på en riktig rysarpassning som inte når hela vägen.
Anfallet efter bryter Allis Nyström och sätter högsta fart mot en layup som går ring ut.
Efter ytterligare en fin försvarsinsats är det Anna Barthold som får ett snabbt läge att bränna iväg en trea. Ingen som helst tvekan från lagkaptenen. Men miss.
På fjärde försöket stämmer det mer enligt Jens Tillmans taktikbok. Boll ut till hyfsat fri Katie Bussey som utan problem sänker tre poäng. Trots att hon varit totalt iskall under matchen. Game, set and match.
Under den tunga tiden sedan Josefin Vesterbergs skada har Luleå Basket varit noga med att inte tulla på en särskild sak. Underhållningen. Och det verkar inte riktigt spela någon roll att ett SM-guld står på spel. Den här matchen borde nog ha vunnits med 20 poäng. Nu stannar det på 9. Det var mer ojämnt än vad jag förväntat mig och det har med ett par faktorer att göra – men framförallt säger det väldigt mycket om Udominate.
Motståndet har jätteproblem utan sina två spelskickliga och skottsäkra guards Agnes Nordström och Hollie Mershon.
Nu fick Iilaria Zanoni ta på sig rollen som skytt utifrån, och gjorde det med den äran så länge hon var ohotad. Men i långa loppet har inte Umeålaget något att hämta i sitt skytte. Utöver det satte Klaudia Lukacovicova, något i skymundan, 21 poäng och Frida Aili bidrog med 10. Mycket mer går inte heller att vänta från nämnda spelare. Visst kan Aili en bra dag ha det dubbla, men det är frågan om det ens räcker.
Bakom dessa tre finns nämligen i princip ingenting.
Om Luleå Basket inte tar SM-guld för tredje gången i rad så har man själva spelat bort sig från det. Det finns en bredd, men också en spets, som saknas i Udominate. Det finns också spelartyper som är så otroligt värdefulla att ha i ett finalspel.
Comebackande Danielle Hamilton Carter gjorde en av sina bästa matcher för den här säsongen. 11 poäng och 6 returer var mer än någon hade kunnat tro. Då är det ändå i defensiven som landslagscentern gör allra mest nytta för det här laget.
Allra bäst var ändå, som så många gånger förut i slutspel, lagkaptenen Anna Barthold. 36 år gammal ser hon minst lika sugen ut på ytterligare ett guld som när klubben vann sitt första. Ute på planen har hon en naturlig aura av att inget ska få stå i vägen för henne.
Det fick blott 20-åriga Katarina Fasth Gillstedt känna på i andra halvlek. Umeåspelaren åkte i backen under korgen efter en närkamp med Barthold som kunde lägga i två enkla poäng. Protester kom från Udominatebänken men domarna friade. Fasth Gillstedt reste sig sakta upp, men stod i vägen för Luleås lagkapten när hon skulle springa hem i försvar. Då passade Barthold på att sätta ytterligare en liten knuff i sidan – som för att visa "här är det jag som bestämmer". Umeåspelaren hängde moloket med huvudet, blev utbytt och fick sedan inte många minuter.
Det är också mycket talande för hela finalserien. För här är det Luleå Basket som bestämmer. Jens Tillman har fullständigt grepp om coachmatchen och det enda som kan stå i vägen är någon form av överambition och slarv.
Exempelvis har det gått inflation i att titta åt ett annat håll så fort ett pass ska ske. Det är snyggt när det går hem och drar ner jubel.
Men under ett finalspel räcker det med en simpel retur under egen korg för att få igång åskådarna.
För det alla vill se nu är ytterligare ett guld. Oavsett om det är vackert eller ej.