Det är minuterna efter slutsignal. Luleå har blivit krossade på hemmaplan av ungerska Miskolc. Julie Vanloo går runt med tårar längs kinderna. Kanske inte för att laget hade chansen att vinna den här matchen – utan för att det gör så fruktansvärt ont att förlora, oavsett vem man möter.
Miskolc gav en lysande lektion i hur basket spelas på hög nivå ute i Europa och där är inte Luleå just nu. Även om förlusten inte skulle ha varit 24 poäng stor, så var det här en fajt som hemmalaget ytterst få gånger skulle gått segrande ur – även om den spelades om och om igen.
Jens Tillman pratade efteråt om att klubben så gärna ville spela den här säsongen på det sätt som gjort Luleå Basket framgångsrikt genom åren. Snabbt, underhållande och utan ett insidespel att tala om. Känslan är att det når hit. Men inte längre.
Ungerskorna mönstrade tre pjäser över 190 centimeter. De gånger som Luleå lyckades täppa till under korgen öppnades istället luckor ute på golvet. Det överbelastande spelet som exempelvis var oerhört framgångsrikt i SM-finalen för två år sedan mot Norrköping, funkar helt enkelt inte i långa loppet på den här nivån.
Målet är att utvecklas år för år i Eurocup. Att laget ens tog sig till slutspel är en stark bedrift under debutsäsongen. Men om det här ska räcka till större framgångar kanske en liten, snabb, underhållande guard måste bytas mot en större, nyttigare och effektivare insidespelare.
I dagsläget är det bara Danielle Hamilton Carter som har både storleken och rutinen för att matcha motståndarnas tuffaste spelare. Samtidigt kan man känna att Katie Bussey (som vanligt strålande), Julie Vanloo (helt iskall för dagen), Martina Stålvant (tog ett kliv fram jämfört med tidigare) och Sofia Hägg (framtidsnamnet) i mångt och mycket påminner om varandra. Visst, Bussey är en formidabel scorer, Vanloo har spelförståelse som få och Stålvant är något rivigare – men överlag blir det ganska lättläst i offensiven. Utan insidespel hamnade bollen flera gånger i fel händer på fel ställe med fel tid på klockan. Det blev hafsigt, stressat och ledde till turnover, på turnover, på turnover.
Ute i Europa märks det att ett flertal mindre rutinerade spelare i Luleå tänker till en extra gång i varje beslut, istället för att bara följa det som sitter i ryggmärgen. Josefin Vesterberg, normalt en MVP-spelare i svenska ligan, är en av de som har sett lite obekväm ut. Allis Nyström har heller inte nått det där monsterspelet som i finalerna mot Udominate i fjol.
Men det här är två spelare som på sikt kommer bära klubben till framgång. Såna här matcher härdar och erfarenheten är guld värd, även om den känns tuff i dagsläget. Det är två av spelarna som måste stöta på motgång för att ta ytterligare ett steg.
Därför är det positivt att laget har en match kvar där man kan spela helt avslappnat och inte fundera alls på resultatet. Kanske lite vikt kan släppa från axlarna i Ungern. Men något fler mirakel kommer vi inte få se i Eurocup för den här gången.