Det där spanska ordet är bland det värsta som finns. Lustigt nog har det någon gång i tiden letat sig till den allra minst latinamerikanska sporten som existerar och tagit fäste. Hockey ska vara tufft, man ska smälla på, inte vika ner sig, stå upp som en riktig man, visa stake och ja jag kan fortsätta ett tag till men ni förstår poängen. Kort beskrivet ska det vara macho. Att det finns en puck, som faktiskt är huvudredskapet i sporten och som är utgångspunkten för att göra mål, är sekundärt. Sprider man bara tillräckligt mycket skräck ute på isen så vinner man matchen.
Ja, så kan det faktiskt uppfattas ibland när man lyssnar på diverse hockeytyckare. Niklas Wikegård, som hamnade i hetluften efter ytterligare ett plumpt uttalande i torsdags, är en av dessa.
Han skrattade åt kollegan Tommy Åströms förslag att införa damhockeyns regelsystem och menade att det är en hockey där man skaver sig mot varandra i närkamperna. Efteråt gick Wikegård själv ut och förklarade att han skrattade åt Åströms ”provocerande idé” och inte åt damhockey.
Det jag har lite svårt att greppa är varför det skulle vara provocerande om herrhockeyn tog efter damhockeyn.
”Vi har ett regelverk som fungerar och ska följas”.
Jo, det kan man ju tycka. Men bara för att det har varit på ett visst vis i 100 år betyder det inte att det alltid är bästa vägen.
Överlägset bäst just nu fungerar ju faktiskt damernas regelverk. Även om det sker hjärnskakningar och skador är det betydligt färre än på herrsidan. Visst, jag tycker precis som många damspelare att ett mer fysiskt spel borde tillåtas. Det tillhör sporten. Men uppriktigt sagt börjar jag bli lite less på vansinniga satsningar som leder till att båren måste in på isen. Ännu mer trött på att höra någon kommentera att spelaren som blivit tacklad kunde visat mer respekt genom att ha koll på sin omgivning.
Häromveckan spreds ett klipp på sociala medier där Luleåcentern Christopher Mastomäki valde att inte ta pucken i mittzon för att han i så fall hade blivit skickad till sjukhus av en motståndarback. Det hyllades som ett fantastiskt klokt beslut. Men är det dit vi vill? Då tycker jag rädslan har segrat.
Jag säger inte att det är rätt regeländring, men är det verkligen så provocerande att det kommer ett förslag om att förbjuda den typen av tacklingar?
När Luleå Hockey/MSSK spelar i riksserien är det lirarna som får utrymme att dominera – de som är duktiga med puck, klubba och bra på att åka skridskor. Är du stor och stark har du så klart också en fördel, men det är inte huvudsyftet. Tekniken på vissa spelare håller högsta klass. Tränaren Fredrik Glader menar att sådana som Michelle Karvinen, Emma Nordin och Emma Eliasson skulle slå vissa SHL-spelare med hästlängder om det kom till en tekniktävling.
Det går inte lika fort – men det gör det inte heller för Charlotte Kalla om hon skulle jämföras med Marcus Hellner.
Kan vi inte bara konstatera att även damspelare håller en för jäkla hög nivå och faktiskt i en mycket större grad tillåts vara duktiga på sporten ishockey.
Frågan är egentligen större än inom idrotten. Det handlar om en samhällssyn och vilket kön vi kopplar till negativa uttryck. Ska vi dela ut handväskor till spelare som inte tacklas och är man en kärring om man gnäller? Av någon outgrundlig anledning var det okej förut. Det är det tack och lov inte längre.
Det sägs vara manliga och självsäkra personer som man kallar macho. Jag tycker det passar bättre in för att beskriva osäkra pojkar.
Här är ett förslag till framtida hockeysändningar:
Inför machomedaljongen och dela ut den efter varje omgång. Där har ni något med riktigt dålig klang.