Däribland IFK Luleås och Piteå IF:s öden i herrarnas division 1. Det står redan nu klart att ett av lagen kommer ryka. Eventuellt bägge. För norrbottnisk fotboll vore det förstås förödande. Samtidigt är känslan att två lag i Sveriges högsta serie är ett för mycket. Konkurrensen är tuff på division 1-nivå och inte nog med att Piteå och Luleå brottas med att överhuvudtaget få upp spelare hit, de brottas även med varandra. Det kan lätt bli en kapprustning. Men självklart kommer det bli ett jäkla stålbad för det lag som trillar dit, inget snack om det.
Oddsen är på IFK:s sida och laget har allt i egna händer. Men med Patrik Pettersen indisponibel på grund av att han nått kvoten för gula kort försämras ju segerchanserna något. Piteå i andra ringhörnan måste bara peta i högsta växeln från första stund, göra sitt jobb och hoppas på att ha resultaten med sig. Hur som helst blir det rafflande.
Rafflande blir det också på Grimsta IP under söndagen. Seriens två överlägsna lag, Brommapojkarna och Vasalund, står båda på 60 poäng inför den sista omgången. Dessutom står planeterna så fruktansvärt rätt denna gång att lagen även möts. I en direkt avgörande match om vilket lag som tar steget direkt upp till Superettan. Det är fördel till talangfabriken Brommapojkarna som har bättre målskillnad och således har de halvgarderat sig då även kryss räcker. Det lag som förlorar den här superfinalen får sikta in sig på kval. Utan att kolla i historieböckerna kan jag nästan slå fast att det måste vara unikt att du kan skrapa ihop 61 poäng och ändå tvingas kvala.
Sedan måste jag förstås också lyfta på hatten för Piteå IF:s fotbollsdamer. För oavsett hur det går i den sista omgången mot Kopparbergs/Göteborg på lördag har de svarat för en superskräll. Vid sidan om planen lider klubben av enorma ekonomiska besvär, men på den samma är det en fröjd att se dem spela. Det spelar ingen roll ifall de tappat den ena nyckelspelaren efter den andra genom åren. Stellan Carlsson och Leif Strandh har alltid hittat en fullgod ersättare. Till årets säsong försvann Pauline Hammarlund, då tog man in Tempest-Marie Norlin från elitettan-laget Sirius och Eskilstunas bänkspelare Felicia Karlsson. Bägge två har svarat för fina debutsäsonger i PIF-tröjan. Karlsson har gjort sju mål och Norlin fem. Den sistnämnda står också noterad för sju målgivande passningar. Piteå IF kommer alltså sluta trea eller fyra i Damallsvenskan. I en dam-liga som kanske har den bästa bredden av samtliga i hela världen. Imponerande.
Men det som kanske är den mest imponerande bedriften är att laget inte förlorat i 36 av de 43 senaste matcherna, att de under två säsonger haft nio nomineringar till fotbollsgalan och att de är en av svensk damfotbolls största exportör av spelare till de olika landslagen.
I söndags delade även tidningens sportchef Anton Olofsson ut Kurirenbollen till Hilda Carlén. Det var målvaktens andra Kurirenboll på tre säsonger. Välförtjänt.
Trots allt detta ligger klubbens framtid i osäkra händer. Får de inte ordning på ekonomin kan den här eran vara över snabbare än man tror.
När krutröken lagt sig om de svenska fotbollsserierna är det dags för Janne Anderssons fotbollslandslag att stega ut för match mot Frankrike på Stade de France i Paris. Matchen skulle egentligen först ha spelats den 13 november, men flyttades till den elfte. Helt rätt. För ingen har väl glömt att den 13 november är årsdagen för de hemska terrordåden som inträffade i Paris förra året, och som startade på just Stade de France. Och att lägga en match på årsdagen kan i värsta fall provocera fram nya dåd.
Jag var själv på plats på den mäktiga Stade de France under EM-slutspelet i somras och såg ett håglöst Sverige spela 1–1 mot Irland. Matchen till trots är det en av de häftigare fotbollsupplevelserna jag upplevt.
Men nu är det nya tider för svensk fotboll. Laget ska förstås vara utan chans mot fransmännen. Men optimisten Janne Anderssons har fått en att hoppas igen. Trots att det är väldigt långsökt, drömmer jag mig bort till VM i Ryssland 2018. För kan ungdomarna U21 så kan även de stora pojkarna.