Helt plötsligt så befinner vi oss mitt i det som vi aldrig såg komma. Senvår eller försommar.
Det är samma visa varje år. Redaktionen går in i slutspelsmodus och allt annat hamnar i skymundan. Till och med årstiden.
Precis som två år i rad så firade Luleå Basket guldet på Nytorget och sedan...
Helt plötsligt så slår det mig att snön har försvunnit och att fotbollsserierna är i gång. Jag har lite svårt för att greppa förvandlingen för under slutspelet så finns bara en enda sak och det är flaskhalsfokus.
Du kliver upp på morgonen (eller förmiddagen oftast) släpar dig till duschen. Kliver ut huttrandes, äter en snabb frukost och börjar förbereda sig för en arbetsdag i slutspelets tecken.
Men det finns en skillnad i år. För samtidigt som våra stora lag i Norrbotten har spelat sina slutspel så har också vi (BK Loet) spelat kval till Nordallsvenskan i bowling. Det började med en seger i Skellefteå efter en start som lovade allt annat än gott, men ju längre den matchen led desto mer framstod det att vi var det starkare laget.
I den andra omgången som spelades i Kalix mötte vi länskollegorna Team Berget från Gällivare/Malmberget. Efter en stenhård match där ledningen pendlade slag för slag i stort sett genom hela matchen så lyckades vi i den första matchen vinna med minsta möjliga marginal (11–9). I den andra matchen så fick vi en drömstart i den första serien och gick till 5–0 och efter det kändes det som om att luften gick ur Team Berget. Efter tre serier avslutades matchen då vi ledde med ointagliga 11–4.
Helt plötsligt så hade Luleå ett allsvenskt lag i bowling igen.
Det har fått mig att fundera. Hur mäts idrottsliga framgångar går det ens att jämföra olika sporter med varandra och säga "Det där är väl ingenting. Det här är mycket svårare". Jag skulle vilja påstå att det inte går.
Ofta så ses sporter som till exempel bowling och boule som något du gör över en öl eller två. Fine. Men det är inte sport när det står ett glatt gäng och dricker öl samtidigt som de "spelar bowling". Det är inte ens nära.
Kommentarer som om att alla kan spela bowling har vi också hört. Fine. Men det är inte att spela bowling när det allt som oftast står fler käglor kvar än vad du har slagit ned. Det skulle vara som att säga att du har spelat basket när vartenda skott du skjutit inte ens har träffat plankan eller att du säger att du har åkt konståkning utan att ta av dig skydden.
Tänk på det nästa gång du kastar klot med dina vänner.
Jag brukar fundera på olika generaliseringar. Som till exempel att bowlare alltid är taskigt tränade. Visst det stämmer på mig, men det finns faktiskt de som är grymt vältränade. Fast det är inte ett måste även om det är bra. Jag menar att vi besitter andra styrkor så som fokusering. Jämför med tennis där en fallande knappnål vid en serve kan liknas vid ett åskväder på ett skithus av mindre modell. Helt plötsligt stannar allt upp och det slängs ilskna blickar mot den stackare som råkade hicka.
Det händer inte i bowling.
Funderar lite också på fotbollen där gnället över plastgräs aldrig tycks ta slut.
Det händer inte heller i bowling, för där görs allt via olika oljeprofiler, för att det ska bli så svårt som möjligt för motståndarna.
Jag lovar också att det inte är enklare att bli bra i bowling än i andra sporter. Det är inte heller enklare att bli världsmästare i bowling än vad det är för Charlotte Kalla att vinna VM-guld. Vi ska givetvis skilja på lättare och enklare för det är ju inte samma fysiska belastning att spela bowling som det är att åka skidor. Men rent tekniskt så kan det till och med vara lite svårare. Jag äskar härmed om förståelse över gränserna när det handlar om att jämföra sport av vitt skiljda slag.
Men jag är inte bitter.