Eller givetvis bristen på självförtroende. Jag har under hela mitt liv (känns det som) spelat bowling och jag vet vikten av ett gott självförtroende. När du går ned på ansatsen med en känsla av att det verkligen inte kommer att stå kvar någon kägla efter att ditt bowlingklot har gjort sitt jobb. Det kusliga är att jag också känner till den raka motsatsen när du ställer dig på ansatsen för att slå och du inte ens vet hur du ska göra för att slå ett bra slag. Visst det finns värre saker att uppleva, men jag lovar efter att ha bowlat i 35 år så är det inte kul att känna dig som en nybörjare. Givetvis handlar det om ett övergående samtidigt gör det att jag börjar fundera på hur mycket i vår värld som styrs av bra självförtroende eller dåligt dito.
Vi får ofta höra om målskyttar som har måltorka. Kan det vara en sjärlvförtroendefråga?. Jo men givetvis för när det bara rinner på så går det mesta in medan när tankarna gnager så hamnar alla skott mitt i magplattan på målvakten.
Visst är det märkligt att det kan svänga så att det från en dag till en annan blir på ett helt annat sätt. Jag blir inte så orolig längre och det har väl med rutinen att göra. Däremot blir jag orolig när jag tänker på om även politikers handlade också är styrda av vilket självförtroende som beslutsfattarna har.
Tänk om det finns politiker som när de ska fatta beslut har samma känsla som mig under perioder då jag har ett taskigt själförtroende på bowlingbanan. Hujeda mig som Astrid Lindgren hade uttryckt det.
Jag vill verkligen inte tro att våra styrande politiker är så instabila, men jag kan inte svära på att det inte är på detta sätt. Tänk om en finansminster inför en budget drabbas av stora skälvan och tankar rasar iväg. Har vi gjort rätt eller blir detta helt galet?. På bowlingbanan blir det oftast inte bra en sån gång, men slaget som följer innebär i värsta fall en svår uppställning. För en politiker kan resultatet bli förödande för ett helt folk eller i värsta tänkbara scenario förödande för en hel värld. Det kan vara en tanke för alla idrottare som någon gång hamnar i en dålig trend och förbannar sin "otur" för då bleknar vikten av din egen kräftgång.
Mitt eget bowlingspel har under hela tiden varit styrt av självförtroendet även om jag själv många gånger försökt skylla på oturen eller bristen på tur. Det började en gång i tiden i BK Fjällräven och det har fortsatt genom hela min bowlingkarriär. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit över att en kägla står kvar medan jag lätt har kunnat köpa att den där sista käglan ramlat utan att jag har gjort mig förtjänt av det.
Jag vet att när jag känner mig tillfreds över en situation på bowlingbanan kan välta berg. Jag har slagit 300 några gånger. OK det har varit på klubbtävlingar och i andra icke sanktionerade sammanhang, men det förtar inte bedriften. Det är tolv raka strikar precis som i vilket annat läge som helst och när jag har gjort det så har jag aldrig funderat ínnan slaget om jag verkligen gör rätt för just då och där kan jag inte göra fel. Givetvis handlar det då om självförtroende och inte tur eller otur. Jag kan också beskriva en annan händelse som för mig är helt oförklarlig. Vi (Atlas Bowling Club) spelade en kvalmatch till allsvenskan nere i Ö-vik för några år sedan och en av mina lagkamrater skulle bara kliva upp och slå ner en (!) enda kägla på två slag för att stänga matchen. Jag nämner givetvis inte honom vid namn, men det är en bra bowlare inget snack om saken. Problemet var att i det läget så slår han två raka slag i rännan. Vad beror det på?.
Ja inte var det otur och näppeligen tur.
Jag måste också berätta att matchen vanns till slut ändå och det kan väl sägas falla under kontot tur för min lagkamrat.
Jag är lite allergisk mot ylande kommentatorer som gormar om att en stolpträff nästan blev mål. Så är det faktiskt inte en stolpträff har aldrig genom hela historien gått i mål och kommer aldrig att gå i mål. Däremot kan ett mål göras via stolpen, men då är det stolpe in. Vad handlar det om då. Ja vi kan väl en lördag som denna vara snäll och säga att det var otur fast om du tänker på det så förstår du att otur är inte något statiskt som att klockrena stolpträffar aldrig går i mål. Därför skulle jag vilja påstå att en puck eller boll som via stolpen studsar ut i banan är ett avslut som aldrig var nära att resultera i mål.
Vi kan ändå vara rörande överens om en sak och det är att huruvida en målskytt har måltorka eller en bowlingstjärna inte slå strikes så är det inte speciellt avgörande för hur framtiden kommer att se ut.
Tänk därför på det när du nästa gång svär över en ett förslag som lämnas av en politiker. Det kan vara så att han just då och där inte vet hur han ska lösa problemet.
Det handlar då inte om tur eller otur utan bara ren och skär osäkerhet. Det vill säga en svacka i självförtroendet.