Att jobba på en sportredaktion är verkligen som att åka berg och dalbana.
Under vintern och våren så brinner det i nästan varje knut och så kommer sommaren och allt blir bara lugnt...så lugnt. Missförstå mig inte för även om jag hatar vintern som årstid så älskar jag den som idrottssäsong. På sommaren har vi fotboll, golf, boule, friidrott och lite annat, men frekvensen ska vi inte tala om.
Då kommer vi till det märkligaste fenomenet i fotbollen som kallas sommaruppehåll. Vad är det och varför?
Nä jag säger som Piteåkomikern Ronny Eriksson gjorde i sketchen som han spelade upp på fotbollsgalan 1998.
"Vi har så kort sommar så att vi inte får plats med något sommaruppehåll. Det ni kallar sommaruppehåll är vårat vinteruppehåll"
Eriksson har så förbenat rätt i att det är märkligt att slösa bort den bästa delen av fotbollssäsongen på att vara ledig. Tänk att istället börja säsongen en månad senare eller sluta en månad tidigare. Jag har frusit röven (ursäkta språket) av mig på Tunavallen i Luleå när IFK Luleå och Luleå Fotboll möttes i Svenska Cupen i mars för många år sedan och jag har försökt få bläckpennan att fungera på LF Arena den 13 oktober 2013 när jag bevakade den helt betydelselösa matchen mellan Piteå och Mallbacken. Visst det var kul att Josefine Johansson avgjorde matchen i den 80:e minuten, men jag hade hellre sett att det var i mitten på september istället.
Det kan ju låta lite förmätet att klaga när det inte finns så mycket att bevaka, men tänk på det nästa gång du öppnar tidningen. Vi måste trots avsaknaden av idrottshändelser se till att fylla våra sidor så därför har idrottsdvalan ingen annan inverkan än en stress som i princip inte går att råda bot på.
Att inte ha något att göra får en rakt diametral effekt för oss. Hemma kan du sakta fälla upp armarna bakom huvudet lägga upp ena benet i soffan och titta på ishockeyrepriser från vintern som gått, men jag antar att du inte vill läsa om de gamla matcherna i tidningen till morgonkaffet. Nä just det.
En sommar på sportredaktionen börjar lååååångt före lövverket och gräset blir grönt med planeringsmöten, tankestormar och en massa frågetecken. Nu är vi framme vid den senare delen av juli när det är mysigt med varma kvällar och grill-os i luften. Det skulle dock finnas en utjämningsfaktor där delar av vårhysterin på sportredaktionen hamnade under sommarmyset. Då skulle vi inte sitta på reaktionen en torsdag och känna paniken smyga på för vi vill ju trots allt bjuda er läsare på något matnyttigt varje dag. Min sommarkollega Frida ser mest välmående och taggad ut– jag hoppas hon kommer tillbaka och jobbar här i låt oss säga slutet av februari då Luleå Hockey, LF Basket och guldtjejerna från Northland Basket, eller vad de nu kommer heta efter den senaste tidens ekonomiska trångmål som huvudsponsorn drabbats av, ska in i slutspel. För det är då som det blir som mest galet.
För jag räknar med att kommande vinter blir precis som vanligt.
Kall, snöig, blåsig och alldeles underbar att bevaka som sportreporter på Norrbottens Kuriren.