Redan när startskottet för första skidlöpare går stiger intensiteten längs spåret, där ett tiotal Tärendösupporters, förstärkta av Jesper Modins föräldrar, tagit plats.
För sjätte eller sjunde gången, de har svårt att hålla räkningen, är gruppen på plats för att stötta Charlotte Kalla.
Stora delar består av släkten Kalla, men den som jobbar hårdast då Kuriren besöker dem bredvid backen inför stadion är Leif Pekkari.
- Nu kommer Johaug, JOHAUG! Hon tar ledningen, nu är hon tre sekunder för Kowalczyk, ropar Pekkari och tittar på sitt armbandsur.
Mellan tidtagningarna försöker han anteckna tiderna med en blyertspenna på den genomblöta startlistan som hänger över handen. Han blev erbjuden att köpa en penna som kunde skriva på blött papper innan han åkte till Finland - men avböjde. Det regnar inte inom skidåkningen.
Det ångrar han nu.
Blir det fel i tidtagningen någon gång?
- Nej, säger Pekkari.
- Jo, det är klart det blir fel ibland, men det är inte ofta.
Varje gång någon svenska passerar stiger ljudvolymen direkt och Tärendös klack hejar ivrigt på.
Charlotte Kallas farfar Bengt står fokuserad och tittar upp mot krönet, där hans barnbarn ska dyka upp.
- Det är klar att det är roligt att se henne ... där kommer hon! Heja! Heja!
Efter att Kalla passerat sista gången inför upploppet bryter samlingen upp. Alla springer upp för backen för att hinna skymta tiderna på storbildsskärmen inne på stadion. Farfar Bengt har avlägsnat sig några minuter tidigare för att skaffa sig ett försprång.