Jennie Öberg var ute efter revansch efter 64:e platsen i Bruksvallarna.
Men efter 3.05 minuter i rampljuset var dagen över.
Tiden räckte inte alls
- Piteååkaren var drygt 18 sekunder bakom kvalvinnaren Vibeke Skofterud (Norge) och tio från att gå vidare till kvartsfinal.
Efter loppet visste 22-åringen inte om hon skulle skratta eller gråta.
- Det gick ju jättebra - inte, säger hon.
67:e placeringen var långt ifrån vad hon hade hoppats och trott på.
- Jag kände mig bra på träning. Jag vet inte om jag spänner mig, jag får inte ut något under loppet.
Ramlade i spåret
Hon kände redan efter några hundra meter åt vilket håll det lutade. Strax efter att Piteååkaren hade lämnat Rukastadion tvekade hon i nedförsbacken.
- Jag ramlade i första kurvan under uppvärmningen och nu var jag så jäkla feg där. Jag vågade inte kliva på eftersom det var så isigt där, säger Öberg.
Efter kurvan var dagen förstörd. Tajmingen i åkningen var som bortblåst.
- Eftersom jag tvekade i kurvan fick jag ingen fart i nästa backe. Jag försökte trycka på, men redan där fick jag höra av landslagsledarna att jag var långt efter, säger Öberg och tittar ned i snön.
Det var på sprintloppet som hon hade störst förväntningar under helgen.
Inför lördagens och söndagens traditionella lopp är hon väldigt osäker på sin status.
- Det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag kan bara hoppas på att det
vänder, säger Jennie Öberg.