Kurre Kurir var en uppskattade figur i många år. När det vankades fest var Kurre där, barnen älskade honom och han hade hittat sin plats i samhället. Men Kurre glömdes bort, uppdragen blev färre och den uppskattade ekorren började dra sig undan allt mer. Han blev en enstöring. Dagarna gick till att sitta och grubbla över livet långt nere i katakomberna i Kurirenhuset.
Han hittade en nöt då och då. Det höll honom vid liv. Plötsligt en dag fick han sin chans att komma tillbaka till ett värdigt liv. Nöjesredaktionen tog honom under sina vingar och han tänkte att äntligen var den svåra tiden över. Han hade fel.
Den hade bara börjat.
Nöjesredaktiones liv och leverne var inte vad Kurre behövde vid den här tiden. De tog med honom på förnedrande uppdrag, ofta fanns det osunda drycker med i bilden. Var det någon som skulle klappa en tiger var det Kurre.
Skulle någon krypa in i ett björnidé var det Kurre.
Vem tömmer dasset?
Kurre.
Därför sitter vi här i dag.
Med en bitter ekorre fast besluten om att upprätta sin heder. För när Kurre fick reda på att maskoten till skid-VM var ett lejon var det droppen som fick bägaren att rinna över. När han dessutom fick veta att valet stod mellan just en ekorre och ett lejon och att ekorren förlorade blev det etter värre.
Han kunde inte ta förnedringen – och gömde sig i vår husbil. Fast besluten om att göra upp med Libi the lion, som det tvåsvansade maskotlejonet heter.
I går började jakten och den var inte vacker.
Ni ser själva.
Jisses.
Inte vet jag om hans heder är upprättad...