För första gången någonsin ställde Johanna Nilsson upp i löpartävlingen ultravasan 45 kilometer som gick i tuff terräng. Efter Stockholm Marathon har hon satsat stenhårt i två månader för att ställa om till terränglöpning. På lördagen gav satsningen ett succéartat resultat.
Inför loppet hade hon målsättningen att hamna bland de tio bästa då konkurrensen var så stor. Men det gick betydligt bättre än så, hon slutade tvåa och vann silver i damklassen och blev dessutom elfte bästa löpare inräknat herrklassen.
– Jag är jätteglad och nöjd. Det blev större än jag hade kunnat drömma om det här. Fantastiskt att springa så här långt och det är sjukt kul när utvecklingen och det hårda slitet ger resultat, säger Johanna Nilsson.
Hur var det att springa loppet?
– Det var jättekul, en otroligt vacker bana med varierat underlag med stigar och skogsvägar. Ganska tungt om man jämför med ett vanligt maraton och farten blev lite långsammare, man får ju hålla igen lite mer för det är ju backar och så.
Hon hängde med Linköpingslöparen Lisa Ring i täten och de båda drog iväg från de övriga löparna. Ring vann till slut tävlingen och slog nytt banrekord med tio minuter på tiden 3:04:18 timmar, Nilsson gick i mål på tiden 3:13:41.
– Jag passerade halvmaran på 1:30 och kände mig ganska stark. Jag hade ledningen först men blev omsprungen av segrarinnan (Ring). Sen kunde ´jag springa mitt eget race sista milen.
– Jag är hänförd av att jag klarar av det här. Att springa 4,5 mil på 3.13 på den här banan och ändå kunna spurta in mot målrakan. Det är bara ren och skär glädje just nu.
Landslagslöparen i ultralöpning, Sophia Sundberg, gick i mål en minut efter Nilsson som alltså var bättre än landslagslöparna.
– Bara det känns ganska sjukt.
Nu kan det bli så att Morjärvlöparen satsar på den längre distansen 90 kilometer i ultravasan nästa år.
– Det här gav absolut mersmak det här och det är faktiskt en av mina större meriter.
Då blir det kanske att springa den längre sträckan nästa år?
– Ja, jag har nog nästan bestämt mig för det. Det kan bli så att det blir en ny distans nästa år men det kan också bli så att jag kommer tillbaka nästa är med lite revanschlust och se om jag kan förbättra mig här.
– Det hade varit roligt att göra det här två gånger också för att se om man kan utvecklas på distansen, säger Nilsson.